Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
ÖFVEK ATLANTISKA HAFVET.
ställningen ej var utan fara och att faran syntes växa. Dimman
förmenades komma från isberg i farvattnet; vi lågo just nu i
det smala sundet, der skeppet och isen lätt kunde stöta på
hvarandra och der strömmen från den norra Atlanten kan vara
mycket stark. Den allmänna stämningen var emellertid för att
låtsas om ingenting. När det öfverhufvud talades något mera
allvarsamt om ställningen, såg man sig om för att se efter, om
det fanns fruntimmer i grannskapet; men det vanligaste var att
gå omkring och se på dimman och låtsas om ingenting.
Antydningar om att vi kunde komma att dela samma öde som
City af Bostons eller något annat af de i isen spårlöst försvunna
fartygen ansågos såsom varande afgjordt "de mauvais gout".
Ångbåtspipan ljöd nästan oupphörligt, sent på
eftermiddagen blef den besvarad af ett horn från ett annat fartyg, och
omkring en timmes tid underhöllo de båda fartygen en sorglig
duett, liksom för att få rätt på hvarandra genom dimman; men
hornets klagande toner blefvo svagare och svagare och dogo till
slut helt och hållet bort. Det blef mörkt, och dimman föll nu
ned i stora, täta droppar; det var alltför otrefligt på däck, och
alla samlades i salongen, der en handlande, som i 27 år farit
samma väg mer än två gånger om året, betydligt muntrade upp
alla genom att berätta, huru han aldrig hade sett en sådan
dimma. I salongen var ljust och trefligt. Med alla de tända
lamporna, med damernas arbeten och de uppslagna böckerna på
bordet och de beqväma sofforna och stolarna liknade den ett
stort hvardagsrum, och man kunde svårligen föreställa sig, att
det i verkligheten icke var något hinder för att, medan vi som
bäst sutto och läste och samtalade eller spelade kort, väggarna
kunde öppna sig och en vattenflod instörta — och en scen af
ångest och förtviflan uppstå för ett ögonblick och så allt
bli tyst.
Man satt temligen länge uppe den aftonen, och de, som
tillhörde samma familj, makade sig tillsamman. Några läste i
bibeln, fastän litet i smyg, icke derför att engelsmän genera sig
för att läsa bibeln, utan snarare derför, att de icke ville
erkänna, att de ansågo ställningen vara så allvarsam, som vi
dock nu alla visste att den var, om än de voro få, som anade,
att faran var så öfverhängande, som den verkligen var.
Påföljande morgon, då dimman beständigt låg omkring oss
och vi drefvo hastigt nedåt med en ström, som kom från
Law-rence-bugten och gick utåt Atlanten, såg kaptenen, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
