Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - humanitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
humanitet
humaniteʹt mänsklighet,
människovänlighet, hovsamhet; humanitäʹr
människovänlig.
humʹbug [-bugg] (fr. eng.) affärsskoj, svindel,
fräckt bedrägeri; bedragare, skojare;
humʹbuga [-bugga] bluffa.
humeraʹle (lat.) fyrkantig axelduk som den
kat. prästen bär vid mässan.
humʹerus (lat.) överarmsbenet.
humiʹd (fr. lat.) fuktig.
huʹmor (lat. ”vätska”) skämtlynne, sinne för
skämt; skämtsam framställning; läggning
som kännetecknas av förmågan att
betrakta bristerna hos människan o. tillvaron
med överseende; humoralpatologiʹ
gammal med. lära grundad på uppfattningen om
”kroppsvätskornas” (humoresʹ) blandning;
humoresʹk humoristisk berättelse, dikt el.
tonstycke; humorisʹt människa som har
humor; skämtare.
huʹmus el. huʹmusämnen (lat.) förmultnade
växtdelar i markens ytlager, växtmylla,
matjord.
humörr (fr. fra.) sinnesstämning, lynne; jfr
humor o. humoralpatologi.
hunʹdredweight [handradoejt] (eng.)
centner = 50,8 kg., am. 45,3 kg.
hunʹdsfott (fr. ty.) litet baksäte på släde;
(föråldrat okvädinsord) kräk, lymmel.
Hungaʹria lat. namnet på Ungern.
hunnʹer asiatiskt nomadfolk som vid slutet av
300-talet invaderade Östeuropa o.
förorsakade de stora folkvandringarna.
hunʹter [hanta] (eng. ”jägare”) ädelrasig
jakthäst; hunʹting [han-] jakt till häst.
huʹri el. houri [hoʹ-] (arab. ”gasellögda”)
evigt unga jungfrur som förljuvar de
rätttrognas liv i det muhammedanska paradiset.
huroʹner [-å-] en nordamer. indianstam
besläktad med irokeserna.
hurra” hyllnings- el. glädjerop.
hurrʹikan (fr. eng.) cyklon (i v. Atlanten);
hurrikandäck se awningdäck.
hurts se hutch.
husaʹr (fr. ung. ”den tjugonde”) lätt
kavallerist (urspr. skulle vart 20:e hus sätta upp
ryttare o. häst).
husiʹter anhängare av den böhmiske
reformatorn Johan Hus.
hutch el. hurts (fr. eng.) underbyggnad med
lådor till skrivbord.
huzuʹler [hotso-] rutenskt herdefolk i
Karpaterna.
hyaʹderna (i den gr. myt.) regnets o.
fruktbarhetens nymfer; astr. en stjärngrupp i
Oxens stjärnbild.
hyaliʹn (fr. gr.) glasartad (kroppsvävnad).
hyaliʹt (fr. gr.) ett slags opal; hyaliʹtis med.
inflammation i ögats glaskropp.
hybriʹd korsning, blandart; alstrad av två
hydrologi
olika arter; hybridiseʹra korsa; bilda hybrid;
hybriditeʹt hybrid; egenskapen att vara
hybrid.
hyʹbris (gr.) övermod; övermodets gudinna.
hydartroʹs [-ås] (fr. gr.) med. ledgångsvattusot.
hydatoʹder [-å-] bot. organ som utsöndrar
vatten.
hydʹor (gr.) vatten.
hyʹdra (1 den gr. myt.) flerhövdat träskodjur
(ofta bildl.); astr. stjärnbilden Vattenormen;
Z0o. armpolyp, ett nässeldjur.
hydragoʹga [-gå-] (fr. gr.) vattendrivande
medel (svett-, urindrivande o. avförande
medel).
hydrargyroʹs [-ås] kvicksilverförgiftning;
hydrarʹgyrum (lat.) kvicksilver.
hydraʹt (fr. gr.) kem. ett ämnes förening med
vatten.
hydrauliʹk gemensam benämning på
hydrostatik o. hydrodynamik.
hydrauwʹlisk (fr. gr.) vattenkrafts-, driven med
vattenkraft.
hydremiʹ (fr. gr.) med. abnorm ökning av
blodets vattenhalt (vid njur- o.
hjärtsjukdomar).
hydreʹring (fr. gr.) kem. ett ämnes förening
med väte.
hydʹria forngr. buktigt krus med kort hals
o. tre grepar; hydriatriʹ med.
kallvattenbehandlir g.
hydriʹder el. hydruʹler (fr. gr.) föreningar av
väte med andra grundämnen.
hydro(aero)plaʹn (fr. gr.) sjöflygplan,
flygbåt
hydrobiologi” (fr. gr.) läran om
vattenorganismerna.
hydrocefʹalus (fr. gr.) hjärnvattusot.
hydroceʹle (fr. gr.) med. vattenbråck hos
mannen.
hydrodynamiʹk (fr. gr.) läran om vätskors
rörelse.
hydrofobiʹ (fr. gr.) vattuskräck.
hydrofoʹn [-ån] (fr. gr.) apparat för avlyssning
av ljud under vattnet (används bl.a. för
upptäckande av ubåtar).
hydrofoʹr [-år] (fr. gr.) sluten behållare som
vanl. ingår i mindre vattenanläggningar;
(även) om hela anläggningen.
hydrofyʹter (fr. gr.) vattenväxter.
hydrogenʹium (lat.) väte.
hydrogeologiʹ el. hydrologiʹ (fr. gr.) läran
om vattnets förhållande till berg- o.
jordarterna.
hydrograʹf (fr. gr.) person som sysslar med
hydrografi; hydrografiʹ läran om vattnet
på jorden; (ibl. endast) läran om
färskvattnet.
hydroloʹg [-åg] (fr. gr.) person som sysslar
med hydrologi; hydrologiʹ = hydrogeologi;
(även) = hydrografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
