Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vår odlings framtid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af fruktan och mörker, då dogmatikerns stämma mist sin styrka,
men det förflutnas fantomer ännu skymta här och der infor det
långsamt klarnande ögat, perioder, då hvarje landmärke förlorats ur sigte,
hvarje stjerna är beslöjad, och själen synes kastad utan roder och
utan hjelp i stormen. Det är under sådana perioder frestelsen att
nedtysta sanningsbegärets, förnuftets röst får en fruktansvärd magt
öfver sinnena. Det är kontrasten mellan auktoritetstrons orubbade,
bedrägligt lockande lugn och den feberaktiga oro, som ofta åtföljer
forskningens mödor — det är denna kontrast, som bestämmer så
mången att omedvetet öfvergifva den smala stig, som leder till »sanningens
himmelrike». Det är så mycket lättare att antaga än att bevisa, så
mycket fridfullare att tro än att tvifla; hvarföre då underkasta sig den
skärande smärta, det känsliga hjertat måste erfara, när omhuldade
drömmar skingras, länge fasthållna föreställningar vederläggas?
Hvarföre då ej ännu en gång sjunka tillbaka på den behagliga hvilans
bädd och tillsluta sitt öga, åtminstone till hälften, för det snarare
plågsamma än välgörande ljuset? — Så hviska ifriga röster på många
håll i vår tid, och det förledande talet har ej varit utan sin verkan.
I dem som så tänka och tala har, enligt vår åsigt, all harmonisk
utveckling, all sann odling sina farligaste fiender. Med deras
bekämpande måste således början göras; ur kärleken till det goda följer
såsom en helig pligt hatet till det dåliga och förvända. Huru djupt
vi älska sanning och rätt, märkes bäst på den kraft, hvarmed vi stöta
ifrån oss deras motsatser: den vrånghet, som ingenting vill, den
slapphet, som ingenting kan, det vankelmod, som är utblottadt på en
öfvertygelse, den feghet, som skyggar tillbaka för öfvertygelsens uttalande. —
Hvilka de magter äro, som synas oss mest af alla egnade den ena att
befordra, den andra att motverka vår odlings sannskyldiga bästa, detta
skola vi i det följande söka närmare utveckla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
