Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vår odlings framtid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta innebär, att domslutet öfver nutiden tillkommer en följande tid;
den afgörande synpunkten är alltid framtidens.
Å andra sidan förhåller det sig imellertid så, att då hvarje epok
inom den menskliga utvecklingen har sin särskilda uppgift att lösa,
så har den i följd deraf äfven sin egen andliga signatur, som med
ingen annans kan förblandas. En åtminstone till sina allmänna
grunddrag riktig uppfattning af samtidens lynne och sträfvanden måste då
vara möjlig att ernå för hvar och en, som fördomsfritt pröfvande
och samvetsgrannt urskiljande vinnlägger sig om att tyda den
innevarande dagens tecken och lyssnar till dess ropande röster.
Hvilket är då det valspråk, vår samtid skrifvit på sin fana?
Hvilken är den ledande tanke, som samlar till enhet tidens spridda
sträfvanden genom att rikta dem alla mot ett gemensamt mål, hvars
vinnande vår tid sålunda synes betrakta såsom den förnämsta bland sina
uppgifter? Det allmänna svaret på denna fråga skall tjena oss till
ledning, då vi sedermera gå att undersöka huru det moderna
odlingsarbetets problemer gestalta sig med särskildt afseende på förhållandena
inom vårt eget fädernesland, och hvilken lösning af den innevarande
tidens uppgifter sålunda hos oss är af behofvet påkallad.
Bedan en flygtig blick på tidsfenomenernas utansida har ofta nog
varit tillräcklig för att hos mången befästa den öfvertygelsen, att den
närvarande tiden är företrädesvis en de negativa tendensernas, en den
ofruktbara förstörelselustans tidsålder. Men genom att ensidigt fasta
sig vid företeelserna på den upprörda ytan hafva de som så döma
kommit att förbise arten af de krafter, som arbeta på djupet. Mycket
är det visserligen, vår tid icke vill vidkännas såsom sitt eget; men
merendels beror den styrka, hvarmed negationerna i våra dagar
framträda, på ett djupt kändt behof att få börja ett positivt, ett
uppbyggande arbete, hvilket måste förberedas genom ett nedrifvande. Skall
det nya fästet kunna uppföras, måste platsen först rödjas ren från
den gamla byggnadens ruiner.
Ingen mening kan sålunda vara mera omotiverad än den, att
samtidens polemiska hållning mot så mycket af det sedan ålder bestående
skulle, såsom »den förflutna tidens lofprisare» vilja låta påskina, ytterst
hafva sin grund i ett klandervärdt omstörtningsbegär. Den är fastmer
att fatta såsom ett uttryck af det allvar, hvarmed denna samtid, trött
vid att tvifla som vid att förstöra, söker åt sitt ideella lifsinnehåll
vinna nya, detsamma troget uttryckande former. Förnekelsens och
omstörtningens dagar ligga bakom oss; granskningens och
ombildningens hafva trädt i deras ställe. »Negativ» och »destruktiv» är nutiden
till sina innersta syften ej, men väl kritisk och reformatorisk.
Högre klarhet öfver sin verld och ökad frihet i verksamheten inom
densamma — detta är hvad vår tid kan anses åsyfta genom den i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>