Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vår odlings framtid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nens fria, fornuftigt bestämda vilja, hy adan alltså denna vilja och
dermed äfven sjelfva personligheten blir det inom kristendomen väsentliga,
det enda i högsta mening magtpåliggande. Då inom hedendomen
men-niskans värde hufvudsakligast bestämmes af hvad hon genom naturliga
företräden är, inom judendomen åter af hvad hon gör, så lägger
kristendomen deremot tonvigten på hvad menniskan vill, eller med
andra ord, menniskan år i sanning endast det hon vill: sitt sanna jag
har hon i sin vilja. I samma mån som menniskan vill det gudomliga,
är hon alltså sjelf gudomlig, ett barn hos Gud, sin fader. Är en
mensklig vilja i alla afseenden odeladt riktad på Gud, så har Gud
derigenom i den viljandes person, d. v. s. i hans vilja blifvit
förverkligad. Det för alla gemensamma gudamenskliga anlaget framträder i
sin renaste fulländning hos denne person, han är »den enfödde sonen.»
Har han genom sin viljas obegränsade fullkomlighet; blifvit »Guds
herr-lighets återsken och det rätta aftrycket af Hans väsende», så kunna
ej heller de från hvarje ändligt väsende oskiljaktiga begränsningarne
i vetande såväl som i magt upphäfva giltigheten af hans utsago om
sig sjelf: »den mig ser, han ser fadren.»
Det är genom detta kraftiga betonande af personlighetens
begrepp kristendomen omgestaltat de föregående tidernas religiösa
åskådningssätt och grundlagt en ny verldsålder. Alla de idéer om personens
värde och personens rätt, hvilka samtidigt med »det sena begreppet
menniska» gjort sitt inträde i historien och som, enligt hvad vi i det
föregående närmare utvecklat, särdeles i våra dagar blifvit
utvecklingens driffj edrar, ej blott inom det kyrkliga, utan lika mycket inom det
politiska och det sociala området, leda sitt ursprung från kristendomen
såsom en personlighetens, en den sanna humanitetens religion i ädlaste
mening. Att ådagalägga hurusom dessa den nyare tidens hufvudidéer
inom olika områden, i det de sammanhänga med den kristna åsigten
om personlighetens oändliga värde, ytterst grunda sig i kristendomens
lära om det religiösa bamaskapsförhållandet såsom varande i främsta
rummet ett viljans förhållande till Gud — detta kan anses såsom en
af den filosofiska historiebetraktelsens vigtigaste framtidsuppgifter.
Vi vända oss nu till den sista af de trenne religiösa
grundåskådningar, i hvilka kristendomens hufvudtankar kunna anses hafva fått
sitt bildliga uttryck. Likasom Kristi uppfattning af Gud och menniskan
blifvit för föreställningen återgifven genom de konkreta beteckningarne
fader och barn, så framträder allestädes i hans lära fömuftstillvaron
i dess helhet under bilden af Guds rike eller himmelriket. Den senare
af dessa beteckningar är endast det populärt åskådliga omhöljet för
* samma ideala innehåll, som genom beteckningen »Guds rike» blifvit
uttryckt på ett visserligen andligare, men dock ännu alltjemt bildligt
sätt. Söka vi då göra oss redo för hvilket detta innehåll är, så finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
