Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vår odlings framtid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin motsvarighet i jordelifvets förhållanden. Men om detta är det
yttersta mål, kristendomen utstakar för den historiska utvecklingen,
då måste ock hvarje period, inom hvilken behofvet af forening och
samverkan med större eftertryck och från någon ny sida gör sig
gällande, anses vara i detta afseende af kristliga idéer beherrskad. Att
ett dylikt behof är ett af nutidens lifligast kända, hafva vi i det
föregående påvisat genom antydningarne om det ur våra dagars
person-lighetsmedvetande härflytande dubbelsträfvandet: personlig frihet åt
hvar och en, och: personlig sammanslutning mellan alla. Och sålunda
synes då det allmänna svaret vara gifvet på vår fråga huruvida den
innevarande tidsriktningen öfverhufvud kan anses vara en kristlig.
Historien om mensklighetens framåtskridande mot allt högre och
ändamålsenligare former af samhälleligt lif är ej historien om en
utveckling oberoende och liksom vid sidan af den religiösa.
Kulturhistoriens studium utvisar tvärtom, att yttersta förklaringsgrunden till
de sociala och politiska sträfvanden — likasom till de vetenskapliga
och estetiska — som för hvarje särskild epok äro de utmärkande,
finnes endast i det samtidigt förherrskande åskådningssättet i religiöst
afseende. Hvarje nytt utvecklingsskede inom det religiösa området
följes af ett dylikt inom samhällslifvet i dess helhet. Den religion,
hvars enda fordran för försoningens vinnande: tro på Kristus t i sjelfra
verket låter sig återgifvas så: blif en sann menniska! och inom hvilken
sålunda den ideala menskligheten är hufvudbegreppet — denna religion
måste ock i kraft af sin nya grundåskådning företrädesvis vara egnad
att väcka till lif en den sanna humanitetens tidsålder. Röjer sig då
en sannt mensklig och derigenom sannt kristlig anda i den allmänna
riktningen af det moderna samhällslifvet? Svaret härpå synes oss ej
kunna blifva annat än detta: om det öfverensstämmer med
kristendomens anda, att med oegennyttig kärlek uppsöka eländet och lasten
i deras mörka boningar och till hvarje trakt af jorden leda en nästan
gränslös välgörenhets befruktande ström; om det öfverensstämmer med
kristendomens anda att arbeta på nedbrytandet af de skilj oväggar,
som hittills söndrat klass från klass, folk från folk, och att allestädes
bereda insteg åt erkännandet af allas väsentliga jemlikhet och
broderskap; om det framför allt är öfverensstämmande med kristendomens
anda, att vid uppskattningen af vår likes menniskovärde ej i främsta
rummet efterfråga huru mycket han tror i »rättrogen» mening, utan
huru han tror i biblisk mening — då har alltsedan apostlames dagar
den sanna kristendomens anda måhända i ingen tid varit så lifaktigt
verksam, som i vår egen.
Om sålunda nutidens humanitetssträfvanden och den moderna
kulturen öfverhufvud leda sitt ursprung från kristendomen, om de lagar,
enligt hvilka kulturlifvet i våra dagar utvecklar sig, troget afspegla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
