Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vår odlings framtid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristendomens grundfordran om personens sjelfständighet och
personernas sammanhang — då synes ock detta i kristendomen grundade,
af dess anda styrda odlingsarbetes högsta mål ytterst sammanfalla med
kristendomens eget. Ju mera kulturen blir en sannt kristlig kultur,
desto mera blir den en sannt mensklig, ty det kristliga är det sannt
menskliga. Men förverkligandet af dét sannt menskliga är ett
förverkligande af det gudomliga i det menskliga, ty är Gud den högste
personen, så. blir Han för oss verklig i samma mån vi sjelfve utveckla
oss till allt högre och rikare personlighet, d. v. s. till allt sannare
mensklighet. Sann mensklighet blir då äfven medlet för den religiösa
försoningens vinnande, ty försoning med Gud är lif i Gud, men i den
fullkomlige personen kunna vi rätteligen lefva först då, när vårt eget
lif är ett rätt personligt. Om nu hela den timliga utvecklingen ytterst
aiser menniskans försoning, hennes lif i Gud eller Guds rikes tillkomst
bland menniskoma, om detta innebär återställandet af det sannt
menskliga och om det sannt menskliga är ett med det kristliga, så
framställer sig såsom vår undersöknings allmänna resultat följande:
För vår odlings fruktbärande och ostörda utveckling mot sin högsta
framtidsbestämmelse är det ett oeftergifligt vilkor, att den religiösa
verldsåskådning, hvilken fått sitt historiska uttryck i kristendomen, hos
oss blir till sitt råtta skaplynne allt klarare uppfattad, samt i hela dess
omfattning följdriktigt på lifvets förhållanden tillämpad.
Men har grundvilkoret för odlingens sunda bestånd blifvit på
detta sätt faststäldt, då fordras blott en enkel slutledning ur det
föregående för att inse, hvad som måste betraktas såsom förnämsta hindret
för kulturarbetets ändamålsenliga utveckling. Förutsättes för denna
utveckling en klar uppfattning och energisk tillämpning af den kristna
verldsåskådningens grundtankar, då måste den utvecklingen hämmande,
den i egentlig mening kulturfientliga magten inom samtiden ega sin
grund i det åskådningssätt om kristendomen, som undanskymmer och
förvrider det i densamma väsentliga och derigenom försvårar det
praktiska lifvets utbildning till ett sannt kristligt. Är det sannt kristliga
lifvet ett lif i broderlig endrägt, i uppoffrande kärlek, allestädes
be-flitande sig om att finna och göra rättvisa åt »menniskan uti
men-niskan», så måste deremot den kristendomen vanställande
uppfattningen, konseqvent utvecklad, leda till ett lif i allo motsatt det förra.
Och har Goethe i sin definition af det heliga träffat det rätta, när
han säger:
Hvad är heligt? Det är hvad många själar tillsammans
Binder, bunde det än lätt såsom strået en krans.
Hvad är heligast? Det som, ständigt allt djupare fattadt,
Nu och för evighet andarne enar alltmer —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
