Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett gammalt välde, som föryngrar sig. Af C. F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafvet. I Maj 1866 voro redan 715 geogr. mil fardiga och 352
ytterligare under byggnad, för en kostnad af öfver 60,000,000 pund sterl.,
för hvilka indiska regeringen garanterat 5 proc. ränta i 99 år, efter
hvilken tid banorna blifva statens egendom. Vi sakna senare
jernvägsstatistik, men vi torde, utan fara att för mycket misstaga oss, kunna
antaga att minst 1,000 geogr. mil nu äro fullbordade, utom en ännu
längre sträckning af segelbara floder och kanaler. Rörelsen skildras
som oerhörd; år 1865 inbragte de då fardiga banorna i nettoinkomst
närmare 11 million pund sterl., och passagerarnes antal uppgick till
121 millioner af alla folkslag och kaster, från brahminen och den
muhammedanska munshiren till Kulin och Sudran. Resorna i 3:dje
vagnklassen och nödvändigheten att taga sin föda i andra menniskors
åsyn nedbryter kastskillnaden mer än alla missionärers
omvändelsearbeten. På samma gång möjliggöres odlingen af ofantliga åkersträckor,
hvilkas produkter nu först få något värde, sedan de kunna söka sig
till verldsmarknaden. Också har fraktkostnaden t. ex. för bomull, som
när den fördes på oxkärror uppgick till omkring 28 öre per svensk
mil och skeppund, nu fallit till en sjundedel. Likaså är dels Indien
öfverspunnet af elektriska telegraftrådar. Från Calcutta löper en linia
till Bombay, en annan derifrån till Kuradjee vid Indus utlopp.
Derifrån går en undervattenstråd af 325 geogr. mils längd till Busra vid
Nedra Eufrat, och derifrån en till Konstantinopel. Redan den 1 Mars
1865 sändes på denna väg det första telegrammet från vice-konungen
i Calcutta till det Indiska departementet i Londons Downingstreet.
Genom de förbättrade kommunikationerna har det menskliga
arbetet på ett tiotal af år stigit 30, 40, 50, ända till 80 procent i värde.
När för 20 år sedan en europé af medelklassen skulle göra en resa,
behöfde han nära nog ett dussin betjenter, af hvilka den förnämste
uppbar 8 rupi i månaden (omkring 14 rdr rmt) men den lägsta
stallbetjenten knappast öfver 2 rupi. Denna låga aflöning var tillräcklig
för deras ringa lefnadsbehof, och deras tjenster voro ej heller stort
mera värda. Nu har engelskt kapital och engelskt föredöme gifvit
infödingarne helt andra begrepp om arbetets egenskap såsom
förvärfskälla, men framför allt om dess förenlighet med menniskovärde.
Några få bevis på den växande produktionen må här finna plats.
Sålunda är det bekant att bomullen alltid varit en ostindisk
hufvudprodukt, och konstfärdigheten i dess förädling till musliner (Indiens
väfda luft), var af gammalt uppdrifven till en märkvärdig höjd. Utom
de 30 millioner c:tr bomull, som man årligen antager konsumeras inom
landet, utfördes vid början af 1860-talet till Europa bomull till ett
värde af 7 millioner pund st., jemt dubbelt mot 20 år tidigare. Det
nordamerikanska kriget medförde då en bomullskris, som vände de
engelska manufakturisternas blickar på Indien. Men den ostindiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
