Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om folkundervisningen i Sverige. Af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fria protestantiska utveckling. Carl den tolftes krig var försvarskrig.
Sverge ,eröfrade icke Norge; det mottog detta folk såsom ett
förbundsfolk. Föreningen blef endast ett statsforbund under en och samma
konung, under det att norska folket bibehöll sin sjelfstyrelse
oför-kränkt. Svenska folket har, med fä ord, alltid handlat ridderligt,
fri-sinnadt, oegennyttigt i sitt förhållande till andra folk, — det må vid
ett och annat tillfälle hafva följt sina regenter eller regeringar på en
politisk vädjoban, som numera måste ogillas, men som vid den tid då
sådant skedde icke ansågs strida mot den allmänt antagna folkrätten.
I dessa senare år, hvilket folk har visat varmare deltagande för
nationaliteternas frigörelse ur orättmätiga bojor? Hvilket folk har visat
ett starkare åtminstone opinionens bifall åt italienarnes, polackames,
danskames, amerikanames frihetsstrider? — Man har ansett, och med
rätta, det franska folket företrädesvis vara ett idéernas ädelmodiga folk.
Svenska folket är det icke mindre.
Det andra är att uppvisa, huru folkets närvarande lif i samband
med dess historia, utvecklar sig i här afsedda riktning, och, i detta
senare fall, företrädesvis, hurudana dess seder äro, huru dess vilja
och intelligens uppfostras. Har dess sedliga lif djupare rötter i den
enskildes vakna pligtkänsla såsom medlem af familj, kommun och stat,
och tillgodpses detta sedliga lif äfven genom en offentlig uppfostran,
som icke blott är en yttre af lagen framtvingad dressur, utan grundar
sig i folkets frivilliga pligtmedvetande, så måste deraf slutas att detta
folk, hur tinga det i yttre måtto än må synas, dock erbjuder sådana
garantier som de här åsyftade.
Är det svenska folket ett sådant folk? Äro dess seder en god
jordmån för fri verksamhet? Vittnar dess offentliga uppfostran om fn
sjelfverksamhet? Uppfostrar det sina bara på grund af sed eller blott
under påtryckning af yttre lag, och på hvad punkt befinner sig denna
uppfostran i närvarande stund? — se der de frågor, hvarorn jag här
ville meddela några antydningar.
Det svenska folkets seder måste erkännas vittna om en sjelfkänsla,
som, om den äfven gör sig skyldig till sjelfanklagelser mer än
tillbörligt är, dock i och med dessa sjelfanklagelser visar sig vara vaken
åtminstone. Låt ett folk vara nöjdt med sig sjelft och sjelfbelåtet
ända till sjelfsmicker, — och man kan visserligen säga, att detta folk
har en stark sjelfkänsla. Men fara är dock dervid förhanden att detta
folk öfverskattar sig sjelft, att det blundar för sina fel och svagheter
och sålunda lätt nog blifver ett rof för de inre eller yttre magter,
som vilja begagna sig af den falska sjelfkänslan. Nu är det
visserligen sannt, att man kan gå för långt i underkännande af sig sjelf,
af sina krafter och sinä goda egenskaper, — och af detta fel lider
utan tvifvel svenska folket icke obetydligt,’ liksom det, å andra sidan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
