Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om folkundervisningen i Sverige. Af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått en ful vana att nog mycket stoltsera öfver sina gamla minnen, —
ett fel, som det väl dock delar med alla andra folk och som väl
äfven från flera sidor betraktadt skall befinnas vara en dygd. Men
lef bland detta folk, se, huru det kämpar här uppe invid polen mot
en karg natur om lifvet, hur det dock bestått i alla de mångfaldiga
frestelser, hvari dessa oblida yttre förhållanden söka snärja det;
betrakta, bur detta folk kämpar i sina ringa vilkor och bur det förkofrar
sig, om äfven sakta, dock jemnare än åtskilliga ojemförligt mycket
bättre lottade folk, tag kännedom om, huru den svenska landtmannen,
den svenska bonden alltid vetat forblifva en man för sig och huru
han vuxit i kraft att häfda både sin pligt mot fäderneslandet och sin
rätt gentimot de magtegande, de rikare upplysta; betrakta det svenska
familj ebfvet i dess vördnadsbjudande enkelhet, renhet och trohet mellan
de särskilda medlemmame, lär att känna den svenska qvinnan som
jungfru, maka och moder och i hennes på en gång sannt ödmjuka
och fria ställning till mannen, betrakta i allmänhet hemuppfostran,
arbetsuppfostran och denna allmänna uppfostran, som beredes i och
med beröringen man och man imellan, — och det skall vid allt detta
framgå, att här är sund och fast botten hos detta folk att utveckla
sig uppå.
Intet folk är utan sina fel och svagheter, och svenska folket har
äfven sina. Förebråelserna mot detsamma för fåfänga och
njutningslusta utan beräkning af tillgångarne äro icke ogrundade. Skulle man
tro svenskarnes omdömen om sig sjelfva, så lida de synnerligen mycket
af dessa lyten; men just det att de så ofta och så ifrigt förebrå sig
sjelfva i dessa fall vittnar dock om, att det icke är så farligt dermed:
ty der det onda är erfaret och erkändt, der finnes ock möjlighet till
bot derför. Allvarsammast är kanske förebråelsen för slöseri, för
böjelsen att för stundens njutning glömma framtidens kraf; och omöjligt
är att förneka det icke både fransmän, danskar och tyskar i detta fall
ega bättre hushällningsvanor än svenskarne; men — bevisa först att
något folk hushållat bättre under sådana yttre förhållanden som det
svenska folkets år o; bevisa att något folk, så nordligt bosatt som det
svenska, så afstängdt som det varit från den allmänna verldsrörelsen
och ännu, i fråga om sjöfarten åtminstone, är under de långa vintrarne,
mindre låtit sig öfvervinnas af den dolskhetens tyngd som derigenom
så lätt skulle kunnat fä magt öfver viljorna och förmågorna; bevisa
allt detta, och kom sedan och säg att svenska folket hushållar illa.
För ett par årtionden sedan hade Sverge ingen statsskuld. Redan
detta drag vore nog att vittna om det sjelfständighetssinne, som vet,
att ekonomiskt beroende föder af sig mycket annat beroende. Nu i
de sista åren har Sverge gjort skuld. Men hvarföre? • Endast för
produktiva ändamål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
