Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om folkundervisningen i Sverige. Af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daning, dess praktiska anlag såväl som dess teoretiska, dess förmåga
att en gång uppfylla äfven medborgerliga värf. Rörelsen i detta fall
är redan på god väg. Äfven i folkskolorna gymnasticeras och
exerceras, bedrifvas öfningar i trädgårdsodling och teckning o. s. v. — Den
fosterländska och medborgerliga andans väckande börjar blifva föremål
äfven för folkskolans verksamhet; och den nya andan i dessa skolor
visar redan sin återverkan på hela det öfriga skolväsendet, på hela
det medborgerliga och sociala lifvet.
Den strid hos oss rörande skolan, som, redan börjad vid de
gamla ståndsriksdagarne för fyrtio. år sedan, upptagits vid den nya
på allmänna val grundade tvåkammarsriksdagen, har väl ännu icke
hunnit längre än till uttalandet af de allraminsta fordringar, framtiden
staller på skolan. Det gamla formalistiska systemets män förmå dock
icke bibehålla sin säkerhet. Äro ock framtidens förkämpar ännu få, —
deras åsigters seger kan dock icke förblifva oviss. Mycket, ja det
mesta beror härvid naturligtvis på de allmänna konjunkturerna så i
kyrkligt, politiskt och socialt som ekonomiskt afseende. Men sådana
dessa för närvarande arta sig, så försvagad som den intoleranta
statskyrkan blifvit, och så stark som’ den politiska och sociala utvecklingen
blifvit i riktning af medborgerlig frihet och sjelfstyrelse, och så starka
fordringar, slutligen, som den närvarande både allmänna och enskilda
hushållningen i deras närvarande trångmål ställer på skolan att
medverka till uppfostrandet af slägten, mägtiga af den förkofran, som
grundlägger och bibehåller både allmän och enskild sjelfständighet, —
har man större anledning än någonsin att hoppas uppå att timman skall
slå, då de vilsna viljorna måste sluta sig tillsamman om den skolreform,
som måste blifva en nödvändig följd af alla de reformer, som under de
sista femtio årens fredslugn förts till en lycklig lösning.
Det är två problemer denna skolreform förnämligast har att lösa.
Det ena är ett afgörande i fråga om den uppgift staten har att
uppfylla vid uppfostran och undervisning; — den andra är ett närmare
bestämmande af skolans pligt att uppfostra i och genom den
undervisning den hedrifver.
I förra fallet föreskrifves reformen af den sociala utvecklingen
under det sista århundradet; i senare fallet förnämligast af den
ställning kyrkan kommit att intaga och bör intaga i förhållande till det
medborgerliga lifvet.
I socialt afseende har samhället alltmera blifvit homogent
demokratiskt sinnadt. Staten har att rätta sig derefter i fråga om sitt
ingripande i den allmänna uppfostrans värf. Sådana förhållandena nu
i allmänhet äro, offrar staten jemförelsevis betydligt mer på ett fåtals
uppdrifvande till den högre bildning, som består i examensläsning, i
s. k. humaniora, hvaribland de döda klassiska språken ännu intaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
