Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om folkundervisningen i Sverige. Af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudplatsen, än på piassans allmänna undervisning i det första
nödvändiga. I Sverge särskildt är förhållandet i detta fall detta, att staten
på de 13,000 manliga lärjungar, som besöka de skolor, hvilka
förberedas för universitetet, offrar lika mycket som på de 500,000
manliga och qvinliga lärjungarnes första nödvändiga och allmänna
undervisning. Att detta icke är rättvisa, måste snart blifva allmänt
insedt. Det måste komma till en rättvisare bestämmelse, till ett efter
de nyar sociala förhållandena afpassadt afvägande af statens
uppoffringar i .detta fall, och detta, enligt vår förmening, i den riktning,
att den mera speciella undervisning, hvilken bereder speciella
framtida fördelar vare sig på yrkesvägen eller embetsvägen, måtte
alltmer och mer bekostas af lärjungarne eller deras föräldrar och
målsmän sjelfva; men att derimot den undervisning, som måste vara
gemensam för alla såsom grundläggning för all bildning, måtte
bekostas af staten. Staten har, med andra ord, att tillgodose sjelfva
bildningens rot, d. v. s. folkundervisningen, och vårda dess högsta
blom, med hvilket senare uttryck vi afse dess pligt att vårda och
understödja vetenskap och konst i deras oegennyttiga sträfvanden.
All den mellanliggande undervisningen bör staten endast hafva att
understöda, såvidt som det gifves fattigare föräldrar och målsmän,
hvilka icke hafva råd att bekosta bättre begåfvade barns undervisning
i de till examina och betyg och bestämda fördelar förande studier.
Detta är den grundsats, enligt hvilken skolans sociala reform
efter vårt förmenande hör genomföras. Staten kan ej hafva råd att
sträcka sina uppoffringar längre, och dess ingripande bör icke heller
sträcka sig längre, så framt icke de gamla sociala orättvisorna skola
fortfara långt efter det att de sociala förhållanden, hvarpå de
grundades, upphört att bestå. Må sålunda staten, för att endast anföra
ett exempel, vårda sig om de klassiska språkens studium såsom
hörande till den högre bildningens upprätthållande och förkofran, detta
endast för såvidt som detta studium bedrifves oegennyttigt
vetenskapligt utan afseende på derigenom möjligen åtkomlig befordran i yttre
måtto. Vilja föräldrar och målsmän för öfrigt uppfostra sina barn i
klassiska studier står det dem naturligtvis fritt; men staten har icke
att bekosta dessa studier såsom examensstudier annat än undantagsvis
i form af understöd åt utmärktare anlag och sedan ynglingen eller
flickan hunnit så långt i ålder och i allmän bildning, att dessa anlag
kilnna anses vara afgjorda.
Till lösningen af den sociala skolreformens problem hörer
slutligen också att bereda det qvinliga slägtet samma rättvisa eller samma
förmåner som det manliga i fråga om allmän uppfostran. Denna del
af problemet, lättare att lösa såsom den borde vara, närmar sig hos oss
med stora steg ett afgörande. Men äfven i detta fall måste problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
