Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Nutidens kommunikationer. Kulturhistorisk skizz. Af J. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väldiga nät kring jorden, men den är och förblir i alla fall en af det
menskliga snillets mest storartade skapelser. Den elektriska telegrafen
är den »mest ideala» af alla förbindningsvägar mellan vårt slägtes
vidt skilda grupper. Ångskeppet är bundet vid hafvet, lokomotivet
vid den fasta jorden, men den elektriska gnistan flyger fram öfver
land och genom haf, utan att hämmas af vågor eller af vind,
oberoende af klyftornas djup som af bergens höjder. Hon behöfver, sin
ideala natur likmätigt, i stället för dyrlagda jernskenor blott en
jemförelsevis billig koppartråd och vida mindre förberedande arbeten.
Hon arbetar med små sinnrika apparater samt tager icke i anspråk
dryga koldepoter och kostbara skepp eller vidlyftiga tåg af vagnar.
Med förvånande hastighet har ock ett nästan fullständigt telegrafnät
inom 27 à 28 år blifvit utspändt öfver hela vår planet. Har ett snille
i Amerika gjort en upptäckt eller har något vigtigt händt hos våra
antipoder, så kan kunskap derom inom några timmar meddelas och
genom den periodiska pressen med ångans tillhjelp spridas i palats
och koja. I förhållande till de nu skildrade framstegen återstår på
rummets gebit ännu mycket för det menskliga snillet att öfvervinna.
Men märkliga äro i alla fall de steg framåt vår tid uttagit äfven på
detta fält. Detta skola vi bäst komma i tillfälle att se då vi i det
följande kasta en, om än blott flyktig blick på de skilda
kommunikationsslagens utveckling.
Det bar i alla tider gifvits vissa folk, hvilka af naturen, genom
en hos dem nedlagd drift att rikta sin verksamhet utåt, liksom blifvit
kallade att för sin tid i främsta rummet förmedla den yttre
samfärdseln jordens skilda delar emellan. I forntiden då de
kulturuppbärande folkens geografiska synkrets ännu var ganska begränsad var
Medelhafvet den enda sammanbindningsbanan och blott omkring dess
stränder kunde ett internationelt lif komma i fråga. Till några
stapelplatser vid dess kuster förde visserligen långväga karavaner alster
från fjerran länder, men en internationel förbindelse med dessa
aflägsna trakter kan icke sägas ha egt rum. För att väcka en sådan
till lif voro och äro ännu i denna dag karavaner, der sådana utgöra
enda befordringsmedlet, alltför otympliga fortskafihingssätt; de kunna
icke åstadkomma något lifligare utbyte. Det var alltså blott på
hafvets farleder som ett sådant kunde försiggå. Skeppsfarten
begränsades dock nästan uteslutande till Medelhafvet och, sedan Hansans
uppkomst, till Nordsjön och Östersjön. Först efter de stora
upptäckterna i slutet af femtonde århundradet antog skeppsfarten en
verldsomfattande karakter. Nu förföllo ock de gamla
karavanförbindelserna. Hafvet var öppnadt och en verldshandel blef möjlig.
Medelhafvet upphörde att vara handelns centrum; dennas tyngdpunkt
förflyttades till Atlanten. Men de romaniska folken hafva aldrig utvecklat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
