Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett öfverläggningsämne för kyrkomötet. Af J. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ningen framställes först och sedan läran om kyrkan, det andra
slutande sig mera till ordningsföljden i Symbolum Apostolicum och i
Luthers katekes. Prest., som syntes fästa föga uppmärksamhet vid
det sednare förslaget, gjorde dock icke få anmärkningar vid det
förra. Första fr. 173: Hvad forstås med helgelse? antogs med
uteslutande af de följande orden såsom här icke behöfliga eller lämpliga.
Ståndet fastade uppmärksamheten på olägenheten af att särskilja och
utveckla nådens ordning i bestämda momenter under de i skriften i så
olika bemärkelser nyttjade benämningarne: omvändelse, nyfödelse, helgelse,
och yrkade en större enkelhet och anslutning till Luthers lilla katekes.
Frågan 177: Hvilka äro den Helige Andes nådeverkningar? skulle
utgå och den deruti följande långa raden af nådeverkningar återföras
till det enklare svaret på frågan: På hvad sätt verkar den Helige Ande
vår helgelse? Han kallar oss genom evangelium, upplyser vårt mörka
förstånd, pånyttföder oss i tron samt behåller och bevarar oss i denna
tro. Detta må nu vara riktigt och i enlighet med lillkatekesen. Men
Ståndet har ej derigenom undgått att till särskild förklaring upptaga
frågorna: Hvad är kallelse, upplysning, nyfödelse o. s. v. Såsom en
ogenhet i det af Prest. tillstyrkta förslag må vidare anmärkas, att det
sätter omvändelsen, som består i ånger och tro, efter rättfårdiggörelsen,
Härigenom göres rättfårdiggörelsen, som dock är en actus iniransitivus,
till en verkande orsak för omvändelsen, tvärtemot ordningen Es. 55: 7:
Den ogudaktige öfvergifve sin väg och syndaren sina tankar, och
omvände sig till Herran, så förbarmar Han sig öfver honom; och till vår
Gud, ty när Honom är mycken förlåtelse. Detta icke blott upp- och
nedvänder ordningen hos L., utan strider ock mot det vanliga
framställningssättet af salighetsordningen, som låter ånger och tro föregå
och utgöra vilkor för syndaförlåtelsen. Det må alltid medgifvas, att
tron både väckes och stärkes genom Guds nåd. Men redan Augustinus
anmärkte, att der måste vara rum för menniskans frihet, icke blott
för det fria omfattandet af Kristi förtjenst, utan äfven för beslutet till
bättring, ty utan detta är det ju en död tro, Jak. 2: 26. Följer man
noggrant hela utvecklingen af läran om menniskans omvändelse och
helgelse enligt den här utstakade och af Pr.st. antagna salighetens
ordning, så ser man väl, att den försiggår icke på naturlig väg eller
genom menniskans fria medverkan, utan nästan helt och hållet genom
Guds Andes och nådens inflytelse. Ty Guds helige Ande, den tredje
personen i Gudomsväsendet, är det, som ensam genomför denna
förändring. Han kallar och upplyser oss genom ordet, fr. 178, 179 och
han omvänder oss i det han genom lagen uppväcker ånger öfver synden,
fr. 180. Han verkar ock genom evangelium hos oss den saliggörande
tron och upptänder det nya lifvet i Kristo, hvilket ej får bestå i något
menniskans tillmötesgående i den nya riktningen, t. ex. genom afståendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
