Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett öfverläggningsämne för kyrkomötet. Af J. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
början en större magt och inflytelse’på menniskomas frihet och
välfärd, än honom enligt skriften verkligen tillkommer. När det i detta
stycke vidare talas om att Kristus förlossat oss från döden, så hade
val behöfbs förklaras, om dermed menas en befrielse från den
lekamliga, andliga eller eviga döden, eller från alla tre tillsammans.
Vid fr. 149 tillåta vi oss endast den erinran, att det ej väl
passar sig att säga, det Jesus Kristus »genom sin fullkomliga lydnad
för Guds lag offrat sig sjelf till en försoning för våra synder.» Hellre
då: tillfyllestgjort för oss eller försonat våra synder, hvilket kan gälla
om både det aktiva och passiva af Kristi förtjenst.
Svaret på fr. 160, som ungefar är lika hos L., har det imot sig,
att afsigten och ändamålet för Kristi nedstigande till helvetet enligt
1 Petr. 3: 19 ej var att visa en triumf, utan att »predika för andame
i fängelset», d. ä. att förkunna nådens evangelium äfven för de
längesedan aflidnas själar, som enligt den tidens föreställning voro
inne-slutne i Hades (dödsriket). Helst skulle man väl hafva undvikit att i
en bamabok upptaga en så omtvistad och dunkel lärosats, hvilken
de symboliska böckerna sjelfva förklara för ett mysterium, som man
snarare bör tillbedja än söka utforska. Om saken likväl, efter att
hafva inkommit i apostoliska trosbekännelsen och i Luthers lilla
katekes, fordrar en förklaring; så vore det väl skäl att helst stanna
vid hvad skriften sjelf derom lärer i det åberopade språket hos Petrus,
nämligen att Kristus dit nedsteg, för att åt de aflidnes andar förkunna
frälsningens evangelium.
168 fr. Huru kallas kortligen alla de välgemingar Kristus oss
bevisat? Det enkla svaret »Guds nåd i Kristo» är utan tvifvel
tillräckligt; ty uppenbart hörer ju ej hit, huru dessa välgemingar af oss
tillegnas. De efterföljande frågorna 169 och 170 upplysa dessutom både
huru dessa gåfvor blifvit åt oss förvärfvade och huru de böra af oss
mottagas.
Tredje artikeln fr. 171 börjar med en definition af den Helige Ande.
Härvid anmärkes blott, hvad som förut blifvit af oss påpekadt, det
obibliska uttrycket person. Skenet af triteism undvikes bäst genom
det Lindblomska svaret: Den Helige Ande, som kallas den tredje
personen, är den evige Guden uppenbarad etc. Ingen har förut
stött sig vid denna förklaring. Tvärtom är det den enda, som af
folket på något sätt kunnat fattas. Och hvad uppbyggelse verkar
man med dogmatiska bestämningar, som ej på något sätt
kunnat ingå i menniskomas begrepp. Man häpnar vid dem såsom öfver
ett mysterium. Men förståndet står stilla och hjertat förblifver dödt.
För öfrigt, emedan denna artikel var mindre redigt behandlad af L.,
gjorde K. sig den dubbla mödan att underkasta densamma en
fullständig omarbetning, framställd i tvänne alternativa förslag, det ena
iakttagande det vanliga behandlingssättet, enligt hvilket salighetsord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
