- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 1. (Årgång 1. 1868) /
188

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anmälningar - Nyare bidrag till svenska odlingens historia. Af —rn. — Beckman, J. W., Försök till svensk psalmhistoria, häft. 9 och 10 (Sthm 1867). — Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin. Efter originalupplagor och handskrifter utgifven af P. Hanselli. Del. 8 (Ups. 1867, 68). — Bidrag till det carolinska tidehvarfvets vittra litteratur. Ur Lunds universitets handskriftsamling (Lund 1868). — Samlingar till svenska konst- och odlingshistorien. Utgifna af N. M. Mandelgren. Häft. 1 och 2 (Sthm 1866, 68). — Linnström, H. Svenskt boklexikon, åren 1830—1865. Häft.. 1 och 2 (Sthm 1867, 68).

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En brokot boskapshop i feta betet stångas,

Betalar herren det med kalfvar, mjölk och smör;

Den snabba fisk i sjön med not och krokar fångas,

I skogen harar, vildt for vakna skytten dör.

Der växa rötter, kål uti trägårdens sängar,

Till jorden qvistarne sig böja utaf frukt;

Här sockerärtens ref kring smala trän sig slänger,

Och nelkor, rosor ge den angenämste lukt. o. s. v.

Är det verkligen ett så ofantligt svalg emellan denna diktkonst å
ena och den dalinska och gustavianska å den andra sidan, som man
länge trott och kanske ännu tror? Med undantag af de starka
maskulin ändelsema på adjektivema synes oss skilnaden i språkets elegans ej
så betydlig som man vanligen föreställer sig; och visst är, att den
karolinske sångaren i målningens kraft mångenstädes öfverträffar de mer
sirlige och glättade skalderne från det följande tidskedet.

Med verklig rörelse märker man, hur glädjen och skämtet, som i
samlingens början hade ej obetydlig plats, småningom nästan försvinna,
hur hoppet om återkomst alltmer slocknar och slutligen uppgår i en
tyst underkastelse, hur den filosoferande lärodikten småningom ger
vika för den andliga sången och suckarna för det för evigt förlorade
fäderneslandets väl, hur ändthgen sjelfva Simbirsk synes skalden en
kär vistelseort i jemnförelse med det hårda land dit fångame skola
ställa färden. Man känner, hur hans hjerta hlöder, när han skrifver:
Jag bjuder dig farväl, du bästa Rysslands stad,

Som har mig lärt att ock i fångskap vara glad.

Jag med ett sorgset sinn från dina portar drager.

Farväl, I buskar, hvar jag ofta gått allena,

Hvar sinnet hemta sökt att sorgen motstå kraft!

Farväl, I ängar, hvar jag många tankar haft,

Som ännu sku till tröst ’) mig i Siberien tjena!

Farväl, min stuga, ock, på hvilkens långa bräder
Jag i min enslighet gått ofta opp och ner!

Farväl, I kära rum! Jag er ej mera ser,

Få långa vägen jag nu till Siberien träder.

Som vi ofvan sett, beträdde han aldrig dess fruktade gränser,
utan föll, tjugosexårig, för fiendtlig hand.

Äfven Andreas Rydelius, den berömde filosofen, hvars svenska
vitterhetsarbeten nu för första gången framträda, samlade af hr Fr.
Braune, tillhör samma tidskiftes bästa skalder. Hans lyra har oftast
strängats vid begrafningar och bröllopp; men äfven tilldragelser af
vigt för hela fäderneslandet har han besjungit, såsom Carls segrar i
Polen, Stenbocks slag vid Helsingborg, konungens hemkomst 1715
o. s. v. Tankames manliga styrka och allvarliga gång i dessa dikter
eller i begrafningssångerna utesluter imellertid ej glädjen och skämtet,
hvilka behagligt leka kring hans strängar, när han sjunger Några
skogsnymfers hållne tingsråd eller som »Astrilds Registrator»
framdrager hans dom och fullmagt eller i ett sprittande roligt Samtal
emellan tvenne dannemän skildrar ett brölloppskalas på landet. Det
sistnämnda stycket är särskildt märkvärdigt såsom ett af de äldsta
försöken att för komiska syften använda en munart; det är nämligen
affattadt på smålandsmål. Främsta rummet bland samtlige dikterna
intager dock den verkligt gripande klagan vid Emerentia Retzias graf,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 5 20:46:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free