Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Folkskoleinspektionen och dess förhållande till folket, skolan och kyrkan. Af P. A. Siljeström. Berättelser om folkskolorna i riket, för åren 1864—1866, afgifna af tillförordnade folkskoleinspektörer. 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men enhvar har i vår uppjagade tid tillräckligt att sköta för sig sjelf;
och detta måste gå framför allt. Få detta sätt öfverlemnas vården af
skolan ofta nästan uteslutande åt pastor. Men klart är att denne, äfven
med bästa vilje, icke ensam kan medhinna allt. För öfrigt förstås af sig
sjelf, hvad redan blifvit antydt, att äfven i detta fall finnes flera och
utmärkta undantag.»
(Lidbetg). »Styrelsen och uppsigten öfver skolorna utöfvas allestädes
af skolrådet. Der enskilda folkskolor äro inrättade, tyckes dock icke
alltid distriktets skolråd anse såsom sin pligt att utöfva tillsyn, men dess
ordförande håller vanligen äfven i dessa skolor slutförhör. För öfrigt
herrskar inom skolråden alltför mycket den monarkiska principen, i det Aästan
all både makten och omsorgen ligger i ordförandens hand. Det säges icke
sällan offentligen, att folkskolornas ringa framgång beror af presterskapets
liknöjdhet eller ovilja för folkundervisningen, och man hoppas på bättre
resultat genom att förlägga skolornas styrelse i andra händer.
Besynnerligt, att den som besökt 75 skoldistrikt, icke på något enda ställe funnit
bekräftelse på dessa åsigter, men deremot ofta hört pastor beskrifva, huru
han i många år kämpat med församlingen för att lyfta skolan ur dess
svaghets tillstånd, huru föräldrar öfverhopat houom med otidighet derföre,
att han ville nödga dem skicka sina barn till skolan, der de blott få »läsa
romaner», huru han icke kunnat förmå skolrådets ledamöter att inställa
sig ens vid de högtidliga slutförhören och än mindre att biträda honom
för att införa en ordentlig skolgång och mera dylikt. —–––––Det måste
alltså erkännas, att försök hafva skett att försätta hela skolrådet i
verksamhet till skolans fromma. Och äfvenså är det visst, att der ett sannt
nit för skolan röjer sig hos någon eller några af skolrådets medlemmar
jemte ordföranden, inverkar detta mycket lifvande och välgörande. Men
jag måste vidhålla, att detta är ganska sällsynt, att inom de flesta
skoldistrikt lemnas ordföranden ensam att arbeta för ordningens införande
och vidmakthållande, hvaremot de öfrige endast inställa sig vid utlysta
sammanträden och de årliga slutexamina, ja så väl af skriftliga som
muntliga upplysningar inhemtas, att på några ställen ledamöterne icke ens
anse närvaro vid de offentliga förhören tillhöra sina åligganden.
Emellertid torde detta mindre gynsamma förhållande vara på god väg till ett
bättre. Det lärer väl i många församlingar ej finnas annan utväg, än att
ordföranden söker utbilda sitt skolråd på samma gång han söker
uppehålla folkskolan. Ar han sjelf lifvad af sannt nit, så väcker han så
småningom det slumrande intresset hos de öfrige ledamöterne, och om han
vänjer dem att alltid deltaga i skolans angelägenheter, så vänja de sig
att anse sig pligtige deråt egna uppmärksamhet.»
[Augustinsson). »Hvad skolrådet har att uträtta säger folkskolestadgan,
kommenterad af nitet för sann och bestående uppfostran. Att skolråd
finnas, dé der värdigt uppfylla sin bestämmelse, har jag glädjen att
erkänna. Jag kan deremot icke erkänna, att uppfattningen af svenska
folkskolans sak blifvit inom det område; jag tillhör, så fattad, att man
mångenstädes träffar arbetande och vakande skolråd. I stad som land har jag
träffat medlemipar af skolrådet, hvilka ännu icke ega tillräcklig
upplysning om och nit för skolans sak, att de kunna sägas försvara sin intagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
