Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Fysiologien i vår tid. Af Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fysiologien i vår tid.
«
Bland de många föremål för mensklig forskning, som finnas i
veriden, intager menniskan sjelf helt visst ett framstående rum. Under
de långa sekler, som menniskan lefvat på jorden har hon, trots
vex-lande seder, vexlande lynne, aldrig upphört att tänka öfver sin egen
tillvaro. Men huru olika hafva icke dessa tankar under tidernas lopp
gestaltat sig — huru olika är icke den riktning de tagit.
Vetenskapen är en ömtålig planta, som behöfver tjenlig jordmån för att kunna
växa och frodas. Denna jordmån är tidens och folkens lynne; ty
en-hvar har sitt. Vetenskaperna sträcka sina rötter långt tillbaka i tiden
och vill man studera deras historia, så skall man finna, hur ojemn
deras utveckling varit och med någon eftertanke skall man ogkså lyckas
spåra orsakerna dertill. Så kan man hos det växande trädet af
årsskottens längd och årsringarnes bredd spåra verkningarne af goda
och dåliga år.
Menniskoanden flyger gerna högt och ju mindre pröfvad, ju
mindre erfaren i forskningens mödor den är, desto större äro dess anspråk
på -framgång och desto svårare äro vanligen de problemer den sätter
sig före att lösa. När derför forskningen riktade sig mot menniskan
sjelf, detta »dubbelväsen af ande och materie, sonen af himmel och
jord», så blef det den förra sidan af hennes väsen, som först blef
föremål för undersökningen. Af de rika skördar, som forskningen samlat
inom andens verld, uppstod och föll det ena systemet efter det andra.
Men de hafva alla mer eller mindre inverkat på den menskliga
kulturens utvecklingsgång och på densamma tryckt sin färg och prägel. Hvarje
ny idé var en insats i de fonder, hvaraf menniskoanden lefver och
som gå i arf’ från slägte till slägte.. Vetenskapen gifver
mensklig-heten liksom ett par nya ögon, med hvilka hon ser veriden i en ny
dager och från en ny synpunkt.
Men i hvilken verld menniskan än må lefva med sina tankar, den
yttre naturens inflytelse kan hon dock aldrig undandraga sig.
Tusendetals intryck träffa dagligen hennes sinnen och utöfva med eller mot
hennes vilja en mägtig inverkan på hela hennes varelse. Är det nu
icke begäret efter upplysning och själens odling, så är det åtminstone
det dagliga lifvets många behof och vedermödor: hunger och törst,
hetta och frost, sjudom och död, som påminna henne, att hon icke är
blott ande och tvinga henne att rikta en tanke äfven på den yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
