Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Fysiologien i vår tid. Af Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man må derfor icke föreställa sig, att i den icke arbetande
muskeln all kemisk omsättning upphört. Tvärtom fortgår oupphörligt
förbränningen deruti. Hos de varmblodiga djuren och menniskan är
muskeln till den grad beroende utaf ny tillförsel af brännmaterial och
syre, d. v. s. tillförsel af arterielt blod, att, om denna tillförsel af
någon anledning upphör, muskeln inom några minuter förlorar sin
kon-traktionsförmåga. Muskeln blir då styf och stel derigenom, att
mu-skeltrådarnes flytande innehåll koagulerar och antager en konsistens,
liknande hvitans hos ett förloradt eller hårdkokt ägg. Hos de
såkal-lade kallblodiga djuren är förhållandet såtillvida ett annat, att deras
muskler kunna, skilj da från den öfriga organismen, lefva mycket längre.
Muskeln i sin hvila är således att förlikna vid ett lokomotiv, som
står eldadt i sitt stall, färdigt hvarje ögonblick att sätta i gång.
Rörelseförmågan och dess fysikaliskt-kemiska vilkor finnas hos muskeln
sjelf förhanden, men den rörer sig dock ej, förrän impulsen till rörelse
ifrån nerven utgår. Nerven är den häfstång, hvarmed maskinisten
öppnar eller sluter den ventil, genom hvilken maskinen efter behag
kan sättas igång eller stoppas. En. från organismen skiljd muskel af
ett kallblodigt djur kan man bibehålla vid normal kontraktionsförmåga
ganska länge. Det har visat sig, att man vid omkring 0° Cels.) men icke
under —5° Cels., då innehållet kongulerar) kan bevara en grodmuskel
vid lif i 10 dagar och det finnes egentligen intet skäl, hvarföre ej
detsamma skulle kunna lyckas ett helt år genom att försätta muskeln i
ett minimum af ämnesomsättning.
Bland de produkter af en ofullständig förbränning, som af den
arbetande muskeln lemnas åt blodet — och hvaraf en hel lång rad
skulle kunna uppräknas — må här endast mjölksyran omnämnas, så
kallad emedan det är den, som gifver den sura mjölken sin smak.
Den hvilande muskeln har en neutral kemisk reaktion, men den
arbetande deremot en sur, och detta beror derpå, att mjölksyra bildas vid
arbetet. Denna mjölksyra är också en af hufvudorsakerna till ett
fenomen, som här torde böra omnämnas.
Om jag inslår en spik med den spetsiga ändan horizontalt i en
vägg och på dess fria ända hänger en vigt, så kan denna vigt
,för-blifva i samma läge en lång tid bortåt, utan att spiken förändrar sin
ställning, förutsatt att den är grof nog i förhållande till vigtens tyngd.
Håller jag deremot samma vigt på min horizontalt utsträckta arm eller,
som man säger, »på rak arm», så dröjer det ej länge, förrän armen
sjunker slapp ned vid sidan, hur stark den för öfrigt än må vara.
Musklerna tröttna — spiken tröttnar ej.
Denna muskelns trötthet måste hafva sin naturliga förklaring.
Undersöka vi orsaken och grunden till denna trötthet, så finna vi, att
den icke beror af brist på energi hos viljan, ej af brist på syre eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
