Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Fysiologien i vår tid. Af Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelse, till andedrägtens jemna gång — for att ej nämna en hel rad
af de vigtigaste fysiologiska funktioner, som ske med eller utan vår
vilja eller vårt medvetande. Andedrägten går aldra jemnast medan
vi sofva, och hvem kan ständigt bevaka och styra sitt hjertas rörelser?
Syn, hörsel, lukt, smak, känsel, rörelse — allt detta förmedlas
genom nerver. Men oaktadt dessa många olikheter i resultatet, är
dock nerv-verksamheten öfverallt densamma. De olika former, hvaruti
den för oss visar sig, bero endast på de ändapparater, hvarmed
nerv-trådarne stå i förbindelse. Det gifves t. ex. en liten fläck på vårt ögas
näthinna, der synnerven saknar ändapparater. Denna fläck uppfattar
derför icke ljuset — den är blind. Häller man hett vatten på
enärr-väfnad eller i en skadad tand, så uppfattas det icke såsom värme,
utan blott såsom smärta och detta derföre att de ändapparater saknas,
genom hvilka temperaturskilnader uppfattas. Dessa sistnämnda
änd-apparaters tillvaro förutsades af Weber långt innan de af Meissner
upptäcktes, hvilket visar oss att en fysiolog, som fördjupat sig i
studiet af organismens konstruktion, stundom kan gå observationen i
förväg, liksom astronomen med sina kalkyler kan upptäcka planeter,
hvilka ännu ingen sett, men som dock finnas på den fläck i rymden,
som han utpekat.
Det har lyckats du Bois Reymond att visa, att om man slår hett
vatten på en nerv, som blifvit löst från sitt naturliga samband med
centralorganet i hjernan och i stället satt i förbindelse med ett
fysikaliskt instrument — galvanometern — den i nerven uppkomna
förändringen förvandlas i en bestämd rörelse hos magnetnålen i
galvanometern i stället för att den i nervens naturliga sammanhang med
organismen ofelbart hade framkallat värmekänsla eller smärta. Denna
verksamhet i nerven, som vi förut för korthetens skull kallat
»nervprincipen» kan på mångahanda sätt framkallas: genom viljan, genom
elektricitet, genom kemiska kroppars inverkan o. s. v. Men huru den än
må uppväckas, så är den dock blott en fysikalisk process, ett
elektriskt fenomen, hvars natur och förändringar vi kunna bestämma och
mäta med våra fysikaliska instrumenter. Sålunda har icke ens denna
flyktiga, eteriska kraft undgått den matematiskt-fysikaliska
forskningens djerfva händer. Yi mäta redan viljans hastighet och behandla
dess ledare, nerven, såsom en simpel telegraftråd. Snart tränga vi in
i sjelfva telegrafstationerna — rulla upp den hemlighetsfulla
pappersremsan och läsa rent det mystiska chifferspräket derpå.
Det redan anförda torde vara tillräckligt för att angifva
riktningen af fysiologiens sträfvanden och dess förhoppningar om framgång
deruti. Vi kunna ej undgå att af de framsteg, som denna vetenskap
gjort och dagligen gör på den beträdda vägen, skapa oss det hoppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
