Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Det nya Frankrike. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfrervaka de lägre departementala tjenstemännen. Slutligen skulle flere
departementer, som i följd af sin geografiska beskaffenhet, sin industri,
gemensamt underhållna och begagnade kommunikationer, eller vissa
gemensamma allmänna inrättningar, i likartade intressen ega ett
föreningsband, utgöra en »region», hvilkens gemensamma angelägenheter
anförtroddes åt en conseil regional, bestående af de resp.
departe-mentemas conseils généraux eller deras ombud1). Åt denna högsta
kommunala representation vill författaren derjemte anförtro att utse större
delen af första kammarens ledamöter. »Dessa reformer i förening skulle
förvandla kommunen, kantonen, departementet till lika många praktiska
skolor för det offentliga lifvet; de skulle genom en gagnande verksamhet
och genom det anseende, som deraf blefve en frukt, tillfredsställa mången
berättigad ärelystnad, som nu, missnöjd och obemärkt, blott fortär sig
sjelf, eller som fruktlöst belägrar de öfverfylda ingångarne till
centralmyndighetens residens; de skulle intressera ett stort antal medborgare
för god skötsel af de allmänna ärendena, samt i och med dessas
handläggning eller exemplet deraf sprida den fria diskussionens och
den personliga ansvarighetens helsosamma vanor ned till folkets lägsta
klasser.»
Närmast i ordningen följer nationalrepresentationen. Utrymmet
förbjuder oss att mer än nämna, att författaren vill från andra kamr
maren utesluta alla embetsmän, vare sig att för öfrigt statsformen är
republikansk eller monarkisk; att han åt kammarens valde president
förbehåller rätten att, vid inträffande ledighet, till mairema i
vederbörande valdistrikts kommuner utfärda befallning om de
valberättiga-des inkallande till nytt val; att vid besvär öfver val kommissarier,
utnämnde af kammaren, skulle på ort och ställe, under sedvanliga
rättsskipningsformer, i offentliga sessioner undersöka besvären; att
konseljpresidenten borde formligen utses af andra kammaren; liksom
att efter en upplösning den nya kammaren ej finge upplösas af samma
ministere, utan denna vara förbunden att afgå, om de nya valen
utfallit i en för densamma ogynsam riktning. Som man ser, vill författaren
förvandla den engelska parlamentarismens coutumer till paragrafer i
konstitutionen: detta kallar han att gifva forhållandena la netteté qui
con-vient å Vesprit frangais. Vi måste öfverlemna åt läsaren att i sjelfva
arbetet söka närmare förklaring af dessa och andra detaljer. Hvad
angår öfre kammaren, förkastar författaren hvarje tanke på en senat
af vare sig ärftliga eller lifstidspairer; han vill ett valdt öfverhus, med
ett från underhusets karaktersskildt valsätt, och han finner de mest
’) Det torde, lör en eller annan läsares skull, ej vara öfverflödigt att påminna om, att
Frankrikes 89 departementer delas i 373 arrondissementer, 938 kantoner och 37,510
kommuner (1866).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
