Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Minnesteckningar: Ernst Daniel Björck †. Af Pontus Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det bodde en herrligt utrustad ande i denna af naturen
moderligt omhuldade gestalt. Han egde en känsla på en gång rik och’
rörlig, en fantasi, ur hvars djup framvällde oupphörligen nya skapelser,
och som med sin skapareverksamhet stod till tjenst, när heldst sådant
påkallades. Ingenting var mera förvånande än den oerhörda lätthet,
med hvilken han fann sig i alla lifvets mest invecklade eller oväntade
vändningar. Der andra sågo det tomma, der inlade hans betraktelse
den yppigaste rikedom. Det var hos honom en grundtanke, att man
icke skulle ringakta det minsta; och han blef mindre än andra frestad
till denna ringaktning, emedan han skapade fram det stora ur det lilla.
Författaren af dessa rader har mer än en gång fallit i häpnad öfver
hans förmåga i den vägen. Det blef icke sällan hans uppgift att åt
en ögonblickligt gifven situation, hvilken stundom för vanliga ögon var
blottad på all djupare betydelse, gifva ordets och det högtidliga talets
uttryck. Ernst Björck fick vanligen denna uppgift, emedan den för
de flesta andra var olöslig; han löste den så, att man slutligen trodde
sig ha upplefvat någonting verkligen ovanligt. Hans fantasi var en
sol, för hvars strålar äfven det obetydliga sandkornet började skimra
i guld. Det är klart, att denna skapande förmåga isynnerhet för
skalden och talaren skulle blifva fruktbringande. Det är icke vår
mening att här an gifva den unge siarens ställning och betydelse hvarken
såsom det ena eller det andra. Den, som tecknar dessa minnesord,
anser sig icke mägtdg att på estetiska produkter lägga kritikens
måttstock; och ehuru gestalten af Ernst Björcks sånggudinna torde vara
lättare att återgifva än de flestas, emedan hon egde ovanligt rena
drag och genomskinliga former, så vilja vi dock lemna detta arbete
åt andra, som dermed äro mera förtrogna. Minnestecknaren har mer
än en gång beundrat den unge sångaren och hänförts af hans ord,
då de framvällde ur den omedelbara inspirationens djup; men mer
än han beundrat talaren och sångaren, har han lärt att älska
menni-skan, och det är egentligen dennas drag han för sin del velat
återgifva. Af detta skäl kan han icke undgå att lägga vigt vid en annan
sida, som med afseendé på Ernst Björcks rika fantasi kan framhållas.
Denna fantasi spelade hos honom äfven en annan roll än den att blifva
en källa för estetiska bilder. Det är bekant, att fantasien, huru djerf
hon än till sin natur är, dock för en sak är behäftad med en verklig
förskräckelse: hon är en lefvande »horror vacui». Fantasien kan
uthärda mycket; hon kan nöja sig med Ktet, ty hon kan mångdubbla
det; hon kan hålla modet uppe inför det kolossala, ty hon växer öfver
det: hon kan finna sig vid motsägelsen, ty hon öfverhöljer den med sitt
bildverk: men det tomma är för henne rent af odrägligt. Tomheten vill
hon med all magt tillintetgöra. Och kan hon det ej genom att fylla
tomrummet, hvilket hon heldst ville, så slår hon åtminstone en brygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
