Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Anmälningar - Samtidens störste teolog. Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmälningar.
Samtidens störste teolog.
Richard Rothe, »samtidens störste teolog» t 20 Aug. 1867. Tillika
en tidsbild af senaste halfseklets teologiska utveckling. Af D.
Schenkel, teol. professor i Heidelberg. I. Westerås, C. M. Sjöberg.
Hvilka fordringar ställer »bekännelsetroheten» till den som vill
prisas såsom en »den rena lärans» utkorade och föra hennes runor
med ära? Huru gestaltar sig för anhängarne af »Athanasii symboium»
eller af »sjelfuttömningsläran» idealet af en kristen teolog, en
sannskyldig »trons försvarare» i denna »otrons» och »det stora affallets»
grymma jernålder?
Bilden af en sådan apologetikens heros och symbolernas lydige
son låter sig teknas utan svårighet; vi hafva endast att från lätt
tillgängliga håll sammanföra till ett helt några välkända konturer och
färger.
Mångahanda äro de uppgifter och vidt utsträckt det arbetsfält,
som tager en mönstergill rättrogens krafter i anspråk i våra dagar,
då antalet alltjemnt ökas af dem, som börjat lyssna till forskningens
sirén-sånger och knäböjt inför förnuftstillbedjarnes Belial. Det
uråldriga fastet, kyrkolärans fordom så fasta borg, står i denna tid, då
allt det gamla vacklar, ej längre på orubbad grundval. En ny
uppfattning af det gudomliga och af dess förhållande till menniskans
verld har nödgat den från medeltiden ärfda att träda i bakgrunden;
och likasom under sistnämnda tid den stora striden mot påfvedömet
bland folket förebådades genom undertryckta hviskningar: »ju närmare
Bom, desto längre från Gud!» så ljuder for nutidens hierarkiska
kyrklighet såsom ett hemskt järtecken den moderna odlingens ej i
hviskningar, utan högljudt och tusenstämmigt upprepade stridsrop: ju
närmare »rättrogenheten», desto längre från kristendomen! DerfÖre må
vetenskapernas uppblomstring och bildningens spridande till massorna
utgöra ett glädjeämne för de »destruktive» nyhetsmakare, hvilka tro på
möjligheten af en högre religiös sanning, än den man sökte formulera
i de ekumeniska mötenas dogmer eller i protestantismens
bekännelseskrifter; målsmannen för det kyrkligt bestående derimot, öfvertygad
som han är, att den kristna trons begrepp med nödvändighet innebär
tron på satserna i Confessio Augustana, kan ej annat än med bäfvan
följa detta djerft framåtträngande kunskapsbegär, hvars verkningar
synas honom likna den förhärjande stormvindens. Ty redan hafva ju
naturvetenskaperna i grund och botten underminerat den mark, der
den ortodoxa’verldsåskådningeri uppfört sina vigtigaste forskansningar;
astronomien anvisar åt vår såsom verldsalltets medelpunkt ansedda
planet dess rätta plats i solsystemet; geologien mäter utvecklingens
tidrymder efter millioner år, när dogmatikens kosmogoni endast vet
att tala om af morgon och afton begränsade dagar; kännedomen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
