Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Anmälningar - Samtidens störste teolog. Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snaran, då har »den kritiska skolans» belackare — han vet det nog —
minst halfva spelet vunnet. Med afsky skall då hvarje rättänkande
sanningssökande tillbakavisa den vägledning, som erbjudes honom af
forskare, om hvilka han, såvida ortodoxens bedyrande för honom något
gäller, måste tro att »de hata kristendomen så, att för dem äro alla
medel, förställning, list och lögn, goda, blott de kunna tjena till
kristendomens undergräfvande» *). Första regeln för »renlärighetens«
förfäk-tare blir sålunda att skildra vedersakame såsom ledde af ett
antikristligt hat mot det heliga; idealet af en »trons försvarare» förverkligas
fullständigast af den, som kraftigast hos menigheten inskärper, att
tviflen på denna dogm eller på detta mirakel måste betraktas —
ingalunda såsom härrörande från ett samvetsgrannt sanningsbegär, bort
det! nej — såsom ingifvelser af en satanisk ondska. Har man lyckats
bereda insteg åt detta uppfattningssätt såsom vore det en oomtvistelig
trossats, då värjer man sig med större framgång mot »otrons» angrepp,
och då är måhända den dag ej långt aftägsen, som skall grundlägga
»rättrogenhetens» tusenåriga rike och skänka uppfyllelse åt
fullblods-ortodoxens framtidsdröm, drömmen om »en ombildning af hela vår
moderna verlds- och lifsåskådning efter rättesnöret af det 16:de
århundradets arfsyndslära»; om »en vederläggning af våra nya med inre
nödvändighet sig led for led utvecklande filosofiska systemer genom
lösryckta ställen ur nya testamentet eller till och med ur det gamla» *2).
Så misströstar då »den bekännelsetrogne» ej, fast vapenskiftet synes
vilja lykta med hans nederlag. För hvarje »otroshjelte», han tror sig
hafva sträckt till marken, vexa der nya, likt draksådd, upp ur jorden;
dock tröttas ej hans arm i striden. Endast genom uthållighet till det
sista kan han ju hoppas att en gång på den stora räkenskapens dag
få med alla dem, som blifvit faste i tron på Concordia Pia, stå på
domarens högra sida och till lön för sin ortodoxi hugnas med
ortodoxa evighetsfröjder i ortodoxemas paradis.
Eger nu vår tids teologi inga andra representanter än desse, som
från »bekännelsetrohetens» katedrar och predikstolar höja sina ve-rop
mot de med dem olika tänkande? Måste non såsom sina egentlige
sakförare anse en Hengstenberg, då han »låter Schiller och Goethe
förblöda under ortodoxiens bödelsyxa» eller den beryktade
kyrkodemago-gens enfants perdus, t. ex. denne nye martyr för Josua bok, som i
dessa dagar i »den tyska intelligensens hufvudstad» kastat
utmanings-handsken *åt det kopernikanska solsystemet? Nej; till heder för den
samtida teologien, och vi tillägga: till heder för menskligheten kan
teologen i våra dagar, välja andra förebilder än desse med blindhet
slagne, gengångarne från den trälaktiga bokstafsdyrkans och den råa
förföljelselustans gyllene tider.
Den 21 November detta år firar det protestantiska Tysklands fria
teologi hundrade årsdagen af den mans födelse, som på gränsen mellan
det förflutna och det närvarande århundradet genom sina Tal om
religionen Ull de bildade bland hennes föraktare grundläde en ny æra
för den teologiska vetenskapen. Först åt den senaste tiden har det
varit förbehållet, att till dess fulla vidd uppskatta den ädle
Schleier-machers betydelse såsom teologisk reformator. Flera af de religiösa
*) Jmfr. Teologisk Tidskrift, ärg. 1867, l:sta häft. sid. 48.
2) Jmfr. C. Schwarz’ Zur Geschichte der neuesten Theologie, 3:dje nppl. 1864; sid. 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
