Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett blad ur de svenska naturvetenskapernas historia. I. Af A. E. Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BLAD UR DE SVENSKA NATURVETENSKAPERNAS HISTORIA. 27
Hans berömdaste arbete utgör en undersökning om Det hvita gullet eller
sjunde metallen, kalladt i Spanien Platina del Pinto, Pintos småsilfver (Vet.
Akad. Handl. 1752), i hvilken Scheffer genom utförliga försök bevisar, att
denna »vilda amerikanska silfverart» utgör en ny ädel metall. Redan två
år förut omtalas samma ämne, som sedan lång tid varit bekant för spanio-
rerna, i Royal Societys handlingar som en halfmetall, dock utan någon när-
mare utredning af dess kemiska egenskaper!. I följd af de många ännu
ej fullständigt utrotade mystiska föreställningar, som sedan alkemisternes tid
varit förknippade med begreppet »ädel metall», bidrog utredningen af det
Phvita gulletsp kemiska natur, mera än man eljest hade väntat, att utbreda
och befästa den sunda och sant vetenskapliga riktning, som sedan ctt par
årtionden gjort sig gällande inom den kemiska forskningen i vårt land. Dess-
utom hafva vi Scheffer att tacka för vigtiga förbättringar i konsten att profva
guld och silfver, äfven som för en utmärkt föreläsningsserie i kemi, med led-
ning af anteckningar af Alströmer utgifven af Thorbern Bergman, första
gången 1775, sexton år efter Scheffers död, och sedermera flera gånger omtryckt
såväl på svenska som på utländska språk (t. ex. en upplaga tryckt i Stockholm,
Upsala, Åbo 1779).
Ett år före offentliggörandet af Scheffers första uppsats om platinan inne-
höllo Vetenskaps-Akademiens handlingar en annan vigtig afhandling: Rön och
försök gjorda med en malmart från Loos koboltgrufvor af Axel Fredric Cron-
stedt. Grufvan hade ett årtionde förut på Benzelstjernas tillstyrkan blifvit upp-
tagen af assessorn Kalmeter, och malmen lemnade i början en god »safflorp.
Snart nog visade sig dock en del af malmen oartad. Den undersöktes af Cron-
stedt, som fann den innehålla ej kobolt utan en ny metall. Samma nya me-
tall träffade Cronstedt sedermera äfven i åtskilliga andra stenarter, bland annat
i ett af Urban Hjärne för första gången närmare omnämt tyskt mineral, kop-
parnickel (= en af ett elakt bergtroll, »Niccol», förbytt kopparmalm). Den
nya metallen, som numera har en mångsidig praktisk användning, erhöll nam-
net nickel, samt blef af Cronstedt genast i enlighet med vetenskapens fordrin-
gar omsorgsfullt undersökt och känntecknad. För att inse, hvilka svårigheter
på denna tiden mötte vid dylika undersökningar, må nämnas, att Buffon ännu
1777 ansåg platinan vara en legering af jern och guld, och att den i Frank-
rike berömde analytiske kemisten Sage ännu 1772 och De Lisle till och med
1 I ett bref från Brownrigg till Watson, intaget i Philosophical Transactions för 1750,
nämnes att ämnet hemtades till England af metallurgen Wood, som äfven anstälde några för-
sök dermed. Woods och Brownriggs uppgifter inskränka sig till att nämna, att den i fråga
varande metallen sedan längre tider varit känd bland spaniorerne, att den icke kunde smältas
eller genom kapellering skiljas från guld och silfver och att dess legeringar med guld hade
ungefär samma tyngd som det rena guldet, allt saker som varit bekanta för spaniorerne, enär
de förfalskat guld med platina. Scheffer deremot lemnar en kemisk uudersökning af det nya
ämnet. Åtskilliga fornfynd i Pern visa för öfrigt, att redan indianerne i södra Amerika kändt
konsten att bearbeta denna svårhandterliga metall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
