Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om Runebergs dikt »Julqvällen». En studie. Af Valfrid Vasenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
2;
Snart befinner sig dock Augusta i en svårare situation. Hon står i kret-
sen af sina egna, och der har just nu vaf sorger ett moln sig skockat och
hotar att stormar. Genom det lyckliga grepp skalden i början gjort, då han
lät Pistol skildra medlemmarna i familjen på herrgården, har han på förhand
satt oss in i förhållandena, och nu behöfves blott en kort teckning af den syn,
som mötte Augusta vid hennes inträde i hemmets sal, för att vi skola full-
komligt förstå den beklämning som fattar henne, då hon genast anar
| »att åter en storm de dyra i hemmet
Skakat och stört; för en stund den tycktes lugnad allenast.»
Bedröfliga nyheter ha kommit från kriget och vålla ett utbrott af smärta
hos majorskan och hennes dotter, kaptenens sörjande maka. Hvem finner ej
naturligt, att de helt och hållet hängifva sig åt sin sorg? Men den gamle
majoren å sin sida, han har under cn lång lefnad af strid och mödor lärt sig
att se lifvet ur synpunkten af obetingad hängifvenhet för pligtens bud, och
derför kan han ej annat än harmas öfver qvinnornas klagan, och han utbrister:
»Tystna då, fölle han äfven, välan, hvad båtar er klagan?
Mer, ja mer, än strömmar af gråt från klagande qvinnor,
Gäller en droppe ändå af det blod, bland dödar en hjelte
Offrar i slagtningens stund åt fäderneslandet och äran.»
Midt i denna konflikt af alldeles motsatta, men dock naturliga och lika
berättigade känslor står nu den sextonåriga Augusta. Hvad skall hon med sitt
barnsliga sinne här kunna uträtta? Hon har ju ännu ingen erfarenhet, som
hon kunde göra gällande gent emot de verldsuppfattningar, som under en längre
lefnad utbildat sig hos hennes omgifning. Mcn just i denna hennes skenbara
svaghet ligger hennes styrka. Hon har ännu ej hårdnat i lifvets skola; hennes
hjerta är lika öppet för deltagande i andras sorg, som hennes sinne är mot-
tagligt för de intryck, hvilka tala till hennes ungdomliga fantasi. — Snart blir hon
eusam med sin far, och det gäller nu att stämma hans sinne mildare och mera
fridfullt. Ord hjelpa härvid ej, det förstår hon väl; och derför tar hon med
den finaste takt sin tillflykt till musikens toner. Icke så, som skulle hon göra
detta af beräkning. Nej, men hennes lifliga, ungdomliga sympati för de höga
idéer fadern omfattat, söker sig ett uttryck, och detta finner hon otvunget så-
lunda att hon
»smög till klaveret och väckte med lätta,
Dröjande fingrar en ton och en annan, att sakta förklinga.
Småningom dock höjde sig klangen, i rikare vexling,
Fylde sig takterna ren, och en sång, af den åldrige älskad,
Ljöd till strängarna klart från den sextonårigas läppar.»
Det är just denna medkänsla för hans egna tankar och minnen, som blid-
kar hennes far. Hans patriotism, som förut haft en sträf form, veknar upp
uti de väl bekanta tonerna. Ty
»När från hans ungdoms tid de i vänligt minne behållna,
Krigiska orden nådde på nytt hans öra i sången,
Tömde han glaset och bragte i vaggning åter sin gungstol.
Harmen lemnade rum i hans hjerta för tonernas välde,
Tankar på tider som flytt uppvaknade; gladare känslor
Fylde hans barm, och man hörde omsider hans väldiga stämma
Djupt med sin bas frambrumma en strof, ledsagande dottern.»
Nu har Augusta på detta håll fylt sitt värf, och försoningen fullbordas i
den sköna scen, som afslutar första sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
