Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Literärt fribyteri. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Literärt fribyteri.
K. M:ts proposition med förslag till lag angående eganderätt till skrift, gifven
Stockholms slott den 19 januari 1877.
Intill midten af sjuttonhundratalet gafs i vårt land intet allmängiltigt laga
värn för eganderätten till skrift, ja ända till det nya statsskickets grundlägg-
ning i vårt århundrades början bestod denna rättslöshet såsom regel. Skrifter,
ej öfverstigande tolf ark, hägnades visserligen af 1752 års boktryckeriregle-
mente mot eftertryck, men i öfrigt fans mot sådant ingrepp ej annat skydd,
än de af k. m:t utfärdade privilegier. Detta tillstånd räckte, tills tryckfrihets-
förordningen af den 9 mars 1810 stadgade, att hvarje skrift vare författarens
eller dess lagliga rätts innehafvares egendom, och att hvilken som skrift trycker
eller eftertrycker utan författarens eller förläggarens skriftliga tillständ, miste
upplagan eller böte dess fulla värde. Sålunda var omsider den stora rätts-
grundsatsen uttalad. Det framsteg, som härigenom gjordes, bör ej underkännas
derför, att utvecklingen, under två mansåldrars förlopp, af den literära produk-
tionen och af de ekonomiska intressen, som dermed stå i samband, gjort de knapp-
händiga bestämmelserna från 1810 mer och mer otillräckliga. Det är deras
förtjenst, som för snart sjuttio år sedan skrefvo Sveriges nya grundlagar, att hafva
faststält hufvudprincipen för en lagstiftning om den literära eganderätten; det
är eftertidens fel att intill: den dag, som i dag är, i så ringa mån hafva bygt
vidare på den 1810 lagda grunden, att i närvarande stund Sveriges lagstiftning
i denna del bär prägeln af barbari. Anledningar att bringa en reform å bane
ha visserligen ej saknats, och förslag ha gång efter annan framstälts under
loppet af mer än trettio år, men förgäfves. En svår stötesten för hvarje fram-
steg var sammanblandningen i tryckfrihetsförordningen af de till sin natur alls
icke sammanhörande skrifteganderätts- och presslags-bestämmelserna. Detta
hinder vardt omsider undanrödt, då de förre, i enlighet med k. m:ts år 1873
afgifna och i fjor slutligt antagna proposition, uteslötos ur tryckfrihetslagen
och, genom förördningen af 20 mars 1876, förvandlades till en civillag, hvil-
ken nu — utan den vidlyftiga omgång, som med grundlagsändringar är för-
knippad — kan ersättas af en fullständigare och i öfrigt mera tidsenlig lag-
stiftning, hvartill ock k. m:t å innevarande riksdag framlagt förslag.
I en väsentlig punkt sviker den nu framlagda lagen de billigaste anspråk
och förhoppningar, i fråga nämligen om internationelt skydd för literär egande-
Framtiden, 1877. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
