Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett blad ur de svenska naturvetenskapernas historia. II. Af A. E. Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. ANDRA HÄFTET.
»vildav tennmalmer. I Wallerii och Cronstedts mineralogier finna vi dem för
första gången närmare beskrifna, och redan Cronstedt anger med bestämdhet,
att de icke innehålla tenn som väsentlig beståndsdel. Den ena af dessa sten-
arter, hvilken sedermera erhållit namnet scheelit, men i början af svenska
mineraloger benämdes tungsten, träffades på 1770-talet i några små körtlar
vid Bispbergs grufvor i Dalarna och blef med anledning deraf föremål för
Scheeles undersökning. Han fann genast, att denna af så många kemister förut
förgäfves undersökta stenart utgjorde en förening utaf kalk med en ny metall-
syra — Volframsyran. Bergman förmodade, att man icke allenast hade att
göra med en ny syra utan äfven med syran af en ny metall, en förmodan, som
strax derpå bekräftades af de spanske kemisterna bröderna Don Fausto’ och
Don Iuan Iosé d Elhuyvar. För denna metall användes för det närvarande flere
olika namn. Svenskar och tyskar kalla den Volfram, fransmän och engelsmän
dels Scheel, dels tungsténe — det sistnämda namnet är härledt af tung-sten,
d. v. 8 det namn med hvilket arbetarne på Bispberg betecknade den stenart,
ur hvilken syran först framstäldes, en härledning som kanske blefve svår nog
för en filolog att utreda, i fall det blefve fråga om att bestimma roten till
fransmännens Åcid tungstique.
Afhandlingen »Om tungstens beståndsdelaro offentligjordes 1781. 1778
och 1779 införde Scheele i Vetenskaps-Akademiens handlingar »Försök med
blyerts, Molybdaena» och Försök med blyerts, Plumbago», af hvilka det ena
äfvenledes riktade vetenskapen med ett nytt enkelt ämne, molybden, det andra
lärde oss känna den rätta kemiska naturen af en länge använd och af många
skickliga kemister utan framgång undersökt stenart. Båda dessa undersökningar
hafva blifvit af stor betydelse för jernets metallurgi, den förra genom det
ypperliga reagens (upptäckt af L. Svanberg och H. Struve 1848) på fosforsyra,
som man kan framställa med molybdensyra, och som utgör ett oundgängligt
bjelpmedel för hvarje metallurg till att upptäcka det minsta spår af fosforsyra i
jern, den senare genom upptäckten att blyerts ingår som en beståndsdel i
åtskilliga jernsorter. Några rader härom i Scheeles afhandling gåfvo upp-
slaget till Bergmans, Rinmans, Monges, Berthollet s, Guyton de Morveaus m. fl.
utredningar af den kemiska olikheten emellan tackjern, stångjern och stål, hvil-
ka ensamt möjliggjort jernindustriens utveckling till den höjd, den innehar i
ångmaskinernas och jernvägarnes tidehvarf.
! Don Fausto blef sedermera statsminister i Spanien. De båda bröderna studerade en
tid kemi under Bergman i Upsala och besökte Scheele i Köping. Dessa tvenne förnäma
spaniorers berättelse om detta besök utgör den enda upplysning, man numera har i behåll om
Scheeles laboratorium och hemlif i Köping. Det förtjenar att särskildt framhållas, att Vet.-
Akad. sekreterare Wilcke strax efter Scheeles död tog om hand hans efterlemnade papper,
hvilka dock, så vidt de hittills blifvit dechiffrerade, voro af föga märkligt innehåll. Han in-
ledde derjemte en vidlyftig brefvexling med de personer, som stått i beröring med Scheele,
för insamlande af biografiska data. Wilcke hade en klar uppfattning af Scheeles stora bety-
delse som vetenskapsman. Det är derför högeligen att beklaga, att han ej hann fullborda
den påbörjade lefnadsteckningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
