Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anmälningar - Svensk konsthistoria. Af —rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. ANDRA HÄFTET.
gjordes väsentligen af porträtt; blott tre taflor ur det samma hafva ingått i taflegal-
leriet. Sålunda kunde hennes handsekreterare, sed. riksrådet grefve Carl Wilhelm
von Diiben 1760 uppgöra en »generalförteckning», som både genom de beskrifna taf-
lornas värde, genom sin stora utförlighet och nöoggrannhet samt samlingens senare
öde är ett särdeles vigtigt aktstycke till historien om svenskt konstsinne oeh svenska
konstsamlingar. Förf. har derför med rätta fullständigt utgifvit den samma och vid
nästan hvarje taflas namn fogat upplysningar om hennes signatur och beskaffenhet
samt vidare öden, ett arbete hvars mödor måhända icke vid första ögonkastet ligga
i öppen dag, men dem en hvar, som haft med dylika undersökningar att skaffa, helt
visst förstår att uppskatta. Härigenom har det blifvit möjligt att för en stor del af
vårt taflegalleris bästa stycken uppvisa deras härkomst; och för en och annan tafla
skola säkerligen dessa upptäckter leda till nya. Vi behöfva knappt tillägga att förf.
gjort sig liknande möda vid utgifningen af alla förteckningar, inventarier m. m., dem
han här samlat.
Hvad nu angår innehållet i Lovisa Ulrikes taflesamling, har förf. i inledningen
till det första häftet egnat det samma en kort öfverblick, hvaraf framgår, att den var
rikast inom de franska, flamländska och holländska skolorna, men deremot företedde
föga af intresse ur de sydeuropeiska skolorna samt af svenske mästare. Hänvisande
till hans särdeles läsvärda framställning i öfrigt, fästa vi oss endast något vid sist-
nämda förhållande. Lovisa Ulrika var uppfödd, kan man säga, under franskt infly-
tande; och hela hennes bildning och skaplynne voro präglade af denna förkärlek för
fransk odling och fransk literatur, som då var så allmän öfver hela det bildade Eu-
ropa. Det var således naturligt, att hon, som för öfrigt genom olyckliga politiska
tvister långliga tider var söndrad från folkrepresentationen och följaktligen skild från
intresset för den inhemska utvecklingen, icke med synnerlig uppmärksamhet skulle
följa den äldre svenska konstalstringen och skulle gynna de med henne samtida konst-
närerne, endast för så vidt de förstodo att tillegna sig eller sjelfve fostrats af det
franska maneret. I detta hänseende är skilnaden mellan henne och Tessin icke obe-
tydlig. Våra förträfflige gamle porträttörer och historiemålare synes hon aldrig för-
stått; och sådana framstående samtida konstnärer som Scheffel, Arenius och andra i
tysk eller holländsk skola utbildade funnos ej till för henne. På sin höjd kunde hon
låta Arenius rengöra taflor på Drottningholm; men att sysselsätta hans lysande och
kraftfulla pensel föll henne icke in. Blott arkitekterne och Lundberg voro hennes
gunstlingar. Förf. meddelar i afseende på den senares verksamhet en intressant upp-
lysning, att nämligen 1747 ett förslag var uppgjordt att inrätta ett porträttgalleri å
Drottningholm af kronprinsessans qvinliga omgifning, samtliga målade i någon herdinne-
förklädnad eller dylikt samt prisade i enkom skrifna verser af Piron och Tessin. Det
hela stannade emellertid vid förslaget. Lundbergs kritor voro för öfrigt under lång-
liga tider de enda medel, med hvilka konungafamiljens drag i mångskiftande former
återgåfvos för en förtjust samtid. ÅAfven efterverlden kan ej neka dessa liksom hans
andra lätta, fina och lifliga bilder ett visst bifall.
En fråga, som förf. för sig uppstält och äfven med ledning af handlingarna lyc-
kats besvara, är den, huruvida Adolf Fredrik hade någon andel i sin gemåls samling
eller ej. Han har dervid kommit till den ganska öfverraskande upptäckten, att ko-
nungen, långt ifrån att vara delegare i denna, i stället enskildt egde en högst betyd-
lig och ganska värdefull taflesamling, tyvärr mycket knapphändigt och slarfvigt upp-
tagen i hans bouppteckning. Adolf Fredrik var således sjelf konstsamlare; men huru
han dervid gått till väga, om genom inköp från utlandet eller inom Sverige, återstår
ännu att utreda. Sannolikt köpte han det mesta i landet. Förf. har ur bouppteck-
ningen meddelat listan på konstverkan, 306 till antalet, äfvensom han förtecknat
hvad hans gemål och barn ur samlingen valde vid försäljningen. Genom Gustaf III
och Lovisa Ulrika hafva på denna väg sådana dyrbarheter tillfallit vårt galleri som
Teniers8’ »drickande och rökande bönder», Matsiis’ »bankirfamilj», van Dycks »Hierony-
mus», en af musei yppersta prydnader, ett porträtt af Rembrandt m. fl.
Likaledes fullkomligt ny är den utredning förf. egnat försäljningen af Lovisa
Ulrikas samlingar. Han har med köpeafhandlingen af den 3 mars 1777 visat att
Gustaf III för svenska statens räkning inköpte Drottningholm med alla åbygnader,
inredningar, möbler och konstsamlingar af alla slag samt äfven en del af hvad enke-
drottningen å Fredrikshof förvarade. Skälet härtill var reglerandet af enkedrottnin-
gens affärer; och statens öfvertagande af hennes dyrbara samlingar var en anordning,
hvilken vi hafva att tacka derför, att Sverige nu eger ett utmärkt taflegalleri och en
så rik tillgång på historiska minnen af alla slag, som dem Drottningholm erbjuder
besökande. Utan tvifvel var det med saknad, som enkedrottningen skilde sig vid
dessa skatter, dem hon hopat under mer än trettio år; och det har ej heller felats
ofördelaktiga uttydningar af Gustafs förfarande härvid. Att detta dock varit förestaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
