Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anmälningar - Svensk konsthistoria. Af —rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR. 119
tier, Cazés, Chardin, Chantreau, Natoire, Boucher och Carle van Loo.» Lika utmärkta
voro hans köp af äldre mästares verk, och slutligen lade han härtill en samling af
2,057 handteckningar ur den dyrbara Crozatska samlingen, hvilken bortslogs 1741.
Det var här han förvärfvade bland annat de nu mera utomordentligt dyrbara hand-
teckningar af de äldre italienske mästarne, som utgöra vår offentliga handtecknings-
samlings stolthet. Man har i behåll Tessins egen lista öfver de konstverk han i
fiere partier öfversände till fäderneslandet; hon är en dyrbar källa för kännedomen
om en del af nationalmusei taflors härkomst och finnes utgifven som bil. 1 till första
häftet.
Tessins mest lysande tid infaller under hans ambassad till Berlin för att afsluta
giftermålet mellan svenske tronföljaren och den preussiske konungens syster samt
sedermera under de år han såsom tronföljarparets förklarade gunstling var själen i
hofvets fester och nöjen och såsom guvernör för deras son fick tidigt ingifva denne
sin egen smak för vetenskap och konst. Man ser alldeles tydligt, att det var han,
som riktade den unga och snillrika kronprinsessans håg åt detta håll; han blef också
under en lång tid hennes allt i allom i fråga om inköp af konstverk, beställningar
af dyrbarheter af alla slag, böckers anskaffande m. m. Detta förhållande förklarar,
hvarför Lovisa Ulrika tidigt lärde känna hans samlingar och sedan så småningom
blef egarinna till det mesta af dem. Författaren har icke ännu förmått fullständigt
reda förhållandet med Tessinska konstverkens inköp af svenska konungahuset. Så
mycket synes imellertid säkert, att Tessin i följd af allt mer försämrade affärer såg
sig tvungen att redan 1746 till kronprinsessan försälja sitt myntkabinett, hvaremot
taflorna ej afstodos åt henne förr än omkring 1757, då äfven boksamlingen samt de
utmärkta gravyrerna såldes åt kronprins Gustaf samt den förträffliga handtecknings-
samlingen åt konung Adolf Fredrik. Mineraliekabinettet och snäcksamlingen gingo
1762 till Danmark. Samtliga dessa afdelningar, med undantag naturligtvis af de båda
sist nämda, hafva småningom tillfallit svenska staten genom inköp eller öfverlåtande
och bilda nu hvar på sitt håll utmärkta bidrag till de offentliga samlingarna.
Det enda ställe af alla sina fäderneärfda gods Tessin efter denna reglering
kunde bibehålla var Åkerö, der han nu, sedan han gått ur statens tjenst, åt sig in-
rättade ett landtligt Tusculum och i en endast af bittra minnen något störd ro till-
bragte sina senaste år. Hit förde han ock spillrorna af sina konst- och literatur-
skatter, som dock i jemförelse med hvad han egt icke voro så obetydliga, som man
skulle tro. Detta visade sig efter hans död, då på Åkerö gjordes en auktion, som
räckte i tretton dagar (4—16 februari 1771), och öfver hvilken en summarisk förteck-
ning finnes tryckt, i utdrag meddelad. Bland de saker, som »i synnerhet förtjena
märkas», uppräknas en hel hop taflor och porträtt i olja, vattfärgsmålningar, pasteller,
handritningar och kopparstick!. En del måtte återropats; ty 1786 kungjordes i Stock-
holm en tredje Tessinsk auktion, öfver hvilken en vidlyftig tryckt förteckning finnes,
upptagande, utom en del af Åkerötaflorna, en stor samling handteckningar, koppar-
stick och andra konstföremål. Antagligen inköptes dessa senare afdelningar af Gustaf
III; taflorna deremot skingrades, alldenstund de nu förekomma spridda på många håll
och några af dem först i senaste tid på olika vägar samlats till tafvelgalleriet i Na-
tionalmuseum.
Åt utvecklingen af Lovisa Ulrikas taflesamling har förf. egnat mycken uppmärk-
samhet, hvilken den också utan tvifvel förtjenar både för sitt omfång och dyrbar-
heten af de skatter den inneslöt. Det är till en början alldeles visst, att hon grund-
lade sitt galleri genom beställningar hos den tidens mest omtyckte parisiske mästare,
samt att hon, hvad flamländare och holländare angår, var en flitig och högt beta-
lande kund på de utländska konstauktionerna allt ifrån 1740-talet. Det var alltid
Tessin, som härvid utgjorde mellanhand. Sålunda känner man genom tryckta kata-
loger öfver några utmärkta samlingar vid denna tid och de handskrifna uppgifter,
som i ett eller annat exemplar af dem påträffas, att hon inskaffade förträffliga taflor
af gamle mästare. År 1748 t. ex. köpte hon åtskilliga dyrbarheter ur vicomte de
Fonspertuis’ samling, bland andra Wouvermans ypperliga »qvacksalfvare som säljer
sina varor; år 1754 på en viss Tonnemans auktion i Amsterdam den högst intres-
santa och vackra tafla, som kallas »Rubens’ familj» och, säkerligen med orätt, tillskrif-
ves van Dyck, o. 8. v. Tessins samling kom nu till för att öka värdet af hennes för-
utvarande: och åtskilligt mer framstående köpte hon utan tvifvel äfven i Sverige
eller erhöll till skänks af sin omgifning. Hennes arf efter sin moder deremot ut-
! En andra auktion på föremål i »Douglaska huset», som egde rnm samma år, har der-
emot undgått förf.; den tryckta förteckningen nupptager, äfven den, konstsaker som nu tillhöra
staten.
Framtiden, 1877. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
