Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Källor till svenska teaterns historia. I. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
inom kristna samhällen frambragtes, voro efterbildningar af de hel. skrifterna,
och det är intet tvifvel att icke af de mysterier, framställande Frälsarens lef-
nadshändelser alltifrån hans födelse och till hans himmelsfärd o. s. v., hvilka
utsmyckade hela årskretsen af kyrkans högtider under medeltiden, ett icke obe-
tydligt antal, följande den allmänna odlingens strömdrag, blifvit fördt äfven till
den" höga Norden, om ock endast ringa spår deraf numera kunna uppvisas.
Olaus Petri säger" äfven att redan i vår aflägsna forntid åtskilliga lustbarheter
stäldes tillsamman med Guds ords förkunnande, »såsom man ser Moses gjort
hafva, då han ibland annat diktade visor om Guds verk, hvilka brukades i
dans.» Han berättar derpå vidare, huru »pvåra förfäder här i landet såsom i
andra länder, sedan kristendomen hitkom, brukat visor, rim och komedier om
helga män, ...på det att de som lust hade till att skåda huru de, som spelet
drefvo, hade under främmande klädebonad underliga åthäfvor, skulle ock der-
jemte något lära, det dem nyttigt vore antingen att göra eller låta.» De and-
liga skådespel han här åsyftar, kommo sannolikt hos oss i bruk, då samfärd-
seln med främmande länder genom åtskilliga af våra landsmäns studier vid ut-
ländska universitet samt genom munkordnarnes utvidgade kolonisationsverksam-
het, erhöll ökadt lif”. |
Dylika teatraliska förlustelser häntyda på med dem befryndade drag i fol-
kets lynne, hvarom ännu i dag våra muntra, af dramatisk liflighet genomträngda
folklekar bära ett ojäfaktigt vitnesbörd. Deras slägtledning ifrån de religiöst-
dramatiska fester, hvarmed de katolska kyrkobruken förnöjde allmänheten, har
ofta blifvit ledd i bevis.
Under medeltiden vandrade kring land och rike en föraktad hop af gyck-
lare, genom sitt i förhållande till tidsandan vekliga yrke brännmärkt lika myc-
ket af folkets medfödda föreställningssätt, som af dess skrifna lagar. Och detta
oaktadt voro de välkomna för en stund, hvarthelst de kommo, och kunde stun-
dom till och med icke gerna undvaras. Under benämningen lekare omtalas
de ofta i våra gamla urkunder, och vidlyftigt har man ordat för att visa deras
rätt att anses såsom föregångare för senare tiders skådespelare. Redan sagorna
om konung Hugleik och om Olof Skötkonung låta dem framträda för att visa sina
konster, Det var väl knappast någon fest vid Europas hof, der icke någon af
detta kringirrande slägte uppträdde. Ehuru våra egna gamla landskapslagar
återspegla en af den allmänna meningen i hög grad närd hånfull missaktning
mot lekare-yrket, så öfverträffas de dock hiri vida af de utländska. Och dock
spelade dessa Ickare i det sydliga Europa en ganska betydande roll. Under
sina vandringar från hof till hof, från stad till stad, lämpade de sig synner-
ligen väl till att kringsprida dagens nyheter och genom den tendens de icke
sällan förstodo att inlägga i sina föredrag, hafva de till och med af efter-
verlden förvärfvat sig titeln af den moderna journalistikens fäderd”. Huru-
1 I företalet till Tobie Comedia. — ? LJUNGGREN: Svenska Dramat intill slutet af
sjuttonde årh., sid. 105. — ? VoGTt: Leben und Dichten der deutschen Spielleute im Mittel-
alter. Halle, 1876, sid. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
