Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Källor till svenska teaterns historia. I. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLOR TILL SVENSKA TEATERNS HISTORIA. 145
gudinnor af många slag, romerska triumfatorer, dygden och en full bonde,
Polyfem och en qvacksalvare, Endymion och pun amant desesperé» — alla
blandade om hvarandra i ett lysande och brokigt virrvarr. Den unge konungen
sjelf, klädd i guldbrokad och gult siden, representerade solen lika värdigt som
H. M. enkedrottningen i den bleka, hvita färgen återgaf månans milda glans.
I de af grefve Lindschöld för tillfället författade verser framhölls för den inom
kort myndige konungen att »menniskan icke skall vara en armer stjerne-trälp,
hvari naturligtvis de vid festen närvarande »pplaneterne» måste underdånigst in-
stämma, tillika lofsjungande ej blott konungen utan äfven hvarandra, med
jublet:
»Hans hus är fullt med stjernor, och han är sjelf en sol.»
Men äfven rent dramatiska föreställningar egde rum inom hofkretsarna.
Under jultiden 1651 uppfördes i Upsala ett teaterstycke, i hvilket drottning
Kristina spelade kammarjungfru och Olof Rudbeck herde med en skalmeja,
»den han väl förstod att spela’v; den 6 Januari 1664 hölls likaledes ett blust-
spel», för hvilket Kammaren utbetalade 200 daler”. Molidre, Corneille och
Racine voro nu icke okände i Sverige. Samuel Columbus, hänförd af deras
snillen, beslöt att öfversätta deras arbeten, emedan han var öfvertygad om »patt
den skarpa nordiska luften kunde genom sådana roligheters idkande något mil-
dras och många bizarra humeurer, att jag med förlof må säga finnehufvuden,
sina fel erkänna och sjelfve åt dem le”.» Ehuru han icke utförde denna sin
plan, blef dock åtminstone Racine snart införd på svensk scen, ehuru ej i
svensk öfversättning. I Januari 1684 uppfördes hans Iphigenie af »det höga
och förnäma hof-fruntimret» och titelrolen spelades af Aurora Königsmark. I
anledning af denna fest-representation, tände skalderna talrika rökoffer »till de
svenska amazonernas beröm.» Lindschöld och Carl Gripenhjelm täflade i lof-
sång. Auroras spel hade tjusat. Man sjöng:
Så länge verlden står, så länge solen skiner,
Så länge vädret blås, så länge elden brinner,
Så länge dagen ljus och natten mörker har,
Så länge jorden träd och marken örter drar,
Ja allt så länge sjön och hafvet fiskar gifver,
Så länge himlen hög och jorden nedrig blifver,
Så skall förutan slut fast tusend’ tusendfallt
Auroras vackra namn bli dyrkadt öfverallt”.
Några månader derefter »pvisade det ädla fruntimret andra gången ett prof på
sin gentillesse», som det heter i en samtida anteckning, och ett anmat af
Racines skådespel Ester förbereddes till uppförande 1693 den 24 November,
men drottning Ulrica Eleonoras död lade den gången hinder i vägen.
2 KLEMMING: J. c., sid. 43. — ? Kamreraren Sandbergs anteckningar i Kammararkivet.
— 82 KLEMMING: 1. ce., sid. 57. — $ C. GRIPENHJELMS dikter, utg. af Hanselli. Aurora
Königsmark har i trenne bref, tryckta i Bergii »Små-Saker» 2:a och 3:e delarne, meddelat skil-
dringar af den förnäma verldens lustbarheter vid Medevi helsobrunn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
