Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Källor till svenska teaterns historia. I. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLOR TILL SVENSKA TEATERNS HISTORIA. 147
Utrymmets knapphet förbjuder oss att här redogöra för teaterns stånd-
punkt i andra europeiska länder. Vi påminna derföre endast om att intet af
Molidres eller Corneilles skådespel blifvit på svenska språket offentligt uppfördt,
förr än den förstnämdes »Qvinnoskolav 1738 spelades på Bollhusteatern, att
Shakspeare först 1819 infördes på svensk scen, och att endast några ytterst
fria bearbetningar gjorde på 1770-talet Calderons namn härstädes bekant.
Lullys operor blefvo, med ett enda undantag, aldrig uppförda i Sverige. Hans
Atys, »konungens operap, Phaöton, »folkets operar, och Isis, »musikanternes
operan, hade för alltid försvunnit från pariser-teatrarna, då den förstnämnda
1784 uppfördes på Kongl. teatern i Stockholm". I stället undfägnades den
skådelystna svenska allmänheten emot slutet af den tid vi här skildra med så-
dana literaturens missfoster, som de tyska s. k. »Haupt- und Staats-actionen.o
Man har ofta sett uppgifvas att de voro dåliga öfversättningar ifrån spanska
original, men om äfven detta skulle kunna tillämpas på de äldsta, uppstod dock
snart den ena tyska efterbildningen efter den andra, hvilkas nationalitet är lätt
igenkänlig på de ämnen de behandla. Deras förnämsta uppgift var att fram-
visa utomordentliga händelser och personer. Konungar, tyranner, hjeltar fingo
naturligtvis aldrig saknas. Tamerlan, Cromwell och i senare tider Carl XII
voro särdeles i publikens smak. Icke blott mellan akter, utan äfven mellan
vissa scener i samma akt, lät man stundom, ifall vi få sätta lit till Holbergs
bekanta parodi på detta slags skådespel, många år förflyta”. Språket var yt-
terligt svulstigt; på dekorationer, tablåer, fyrverkerier och bataljer sparade man
icke. Den gamla tidens hjeltar fingo här till och med viinja sig vid krutrök”.
Allt var beräknadt mera för åskådare än åhörare. Hvad rolernas utförande
angår, hade väl de fel, för hvilka Shakspeare låter Hamlet gissla skådespelarne,
sällan tydligare framträdt än här.
Detta ogräs på dramatikens fält kunde icke utrotas förr än långt in i det
adertonde århundradet. Det stod sålunda i Tyskland ännu i fullt flor, då man
i Sverige började att inleda underhandlingar om införskrifvandet af en ny fransk
teatertrupp, med hvilken den dramatiska konsten hos oss inträdde i ett nytt
utveckliogsskede.
CARL SILFVERSTOLPE.
1 Den gafs första gången i Paris d. 10 Jannari 1676. DE LaAJARTE: Bibliothique Mu-
sicale du Théatre de U’Opera. Paris 1876. — ? Ulysses von Itacia, 3 akt., 4 och 6 scen.
— 3 Se förordet till H. Linders upplaga af »Karl der Zwölfte vor Friedrichshallo. Eine
Hanpt- und Staatsaction. Tryckt i Dessau 1845, :
Hö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
