Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Åsigterna om vintergatan. Af H. Gyldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
astronomien inträdt i stadiet af att vara en positiv vetenskap, är en fråga,
hvars afgörande måste bero på den olika uppfattning, man kan hafva bildat
sig om gränserna emellan det positiva, hvars realitet ej kan betviflag, och det
metafysiska, det rent spekulativa. Visserligen måste hvarje iakttagelse kunna
läggas till grund för en slutsats, och denna åter igen för en ny slutsats o. 8. vV.,
så att man ständigt synes hafva ett obegränsadt fält öppet för spekulationen.
Saken förhåller sig emellertid icke så, och förbiseendet häraf innesluter ett af de
gröfsta misstag, naturvetenskapsmannen kan förebrå filosofen. Hvarje iakttagelse är
nämligen endast relativt riktig, hvaraf åter med nödvändighet följer, att vi ej
kunna afgöra, huruvida ens den första, omedelbart ur iaktagelsen dragna slut-
satsen är absolut sann. För oss är densamma städse endast sannolik, och denna
sannolikhet öfvergår äfven på de följande, medelst spekulation vunna resultaten,
men alltid i förminskad mån, ju längre kedjan af slutledningar är. Denna be-
höfver i sjelfva verket alldeles icke vara synnerligen lång, innan man kommit
till resultat, hvilkas osäkerhet och ofta oriktighet är förvånande stor. — Grän-
sen intill der man kan tillerkänna resultaten af det på iakttagelser grundlagda
tankearbetet en positiv karakter, är derföre något vilkorlig och dess uppdra-
gande måste i någon mån bero på forskarens vetenskapliga takt. Förbrytelser
emot denna äro emellertid alldeles icke så sällsynta, som man vore benägen att
förmoda, utan man skulle tvärtom med största lätthet kunna sammanställa ett
långt syndaregister, häntydande på den menskliga naturens benägenhet att ej
vara nog varsam vid begagnandet af sin dyrbaraste egendom, sitt sunda förnuft.
Vi nämna i förbigående endast ett exempel på en förnuftets utsväfning, hvilken
emellertid allena uppväger tio; det var Hegels påstående, att emellan Mars och
Jupiter ej skulle kunna finnas någon planet. Ödet, som ibland förekommer oss
ironiskt, fogade emellertid så, att planeten Ceres upptäcktes af Piazzi i Palermo
nästan samtidigt som Hegel i skrift meddelade sitt »bevis» för en sådan upp-
täckts omöjlighet."
Likvisst gifves det vissa vunna resultat af stellarastronomiska forsknin-
gar, hvilkas realitet ej på något sätt torde kunna betviflas och hvilka derför
hafva en verkligt positivt vetenskaplig karakter; men frågan är, huruvida de
insigter, man sålunda vunnit utöfver föregående tiders åsigter, äro nog besläg-
tade med hvarandra, stå i ett nog väsentligt inbördes sammanhang, för att de-
samma skulle kunna utgöra grundvalen för en systematisk vetenskap. Möåhiända
består hela vår stellarastronomi endast af spridda fakta utan något inre sam-
band? Auguste Comte, den ryktbare franske tänkaren, besvarar denna fråga
med ett bestämdt ja.” »Det är således förgäfves», säger Comte, som man
! Denna anekdot finnes omnämd i ett bref från Schumacher till Gauss.
? Traité philosophique d’ostronomie populaire, Paris 1844. Hans i nämda verk p. 112
uttalade åsigt lyder: »Bien loin que la saine astronomie concerne, comme on Je croit ordi-
nairement, tous les astres observables, il importe beaucoup de reconnaitre qu’elle est, au contraire,
nécessairement bornée å quelques-uns d’entre eux, Pimmense multitude des autres n’y pou-
vent essentiellement figurer qu’ å titre de moyens naturels d’observation. Il faut, å cet effet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
