Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Åsigterna om vintergatan. Af H. Gyldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSIGTERNA OM VINTERGATAN. 181
Åsigterna om vintergatan.
Till innemot slutet af det senast förflutna århundradet hade astronomerna
företrädesvis, ja nästan uteslutande sysselsatt sig med undersökningar om rörel-
serna hos de kroppar, som räknas till vårt solsystem. Visserligen hade man
ej underlåtit att medelst iakttagelser bestämma läget af ett stort antal s. k.
stjernor på det skenbara himlahvalfvet, men med högst få undantag var det
omöjligt att på grund häraf vinna någon egentlig astronomisk kunskap. Ty en
sådan förutsätter alltid kännedomen om en rörelse, hvilken åter endast kan er-
nås, då stjernors lägen blifvit bestämda vid minst tvenne olika tidsepoker. De
iakttagelser, som blifvit anstälda före medlet af det adertonde seklet, voro i
allmänhet ej tillräckligt noggranna, hvaraf följde, att kännedomen om stjernor-
nas rörelser ej förän långt senare kunde vara annat än högst ofullständig. —
Vid undersökningar, hörande till stellarastronomien, var man sålunda nästan
uteslutande hänvisad till betraktelser och spekulationer grundande sig på stjer-
nornas skenbara fördelning på himmelen, samt på företeelsen af den svagt
skimrande gördel, hvilken nästan såsom en storcirkel omsluter firmamentet.
Detta ljusbälte, som vi benämna vintergata, kallades af grekerna »Galaxias»
och förmodades redan af några deras filosofer (Demokritos o. a.) bero på det
sammanlagda ljusintrycket af en otalig mängd stjernor, hvilka voro för ljussvaga
att kunna särskiljas från hvarandra af blotta ögat.
Det synes visserligen knappast möjligt att ensamt på denna väg utbilda
en positiv stellarastronomi och framför allt att afgöra dess vigtigaste fråga,
den nämligen huruvida stjernorna, dem vi skåda på firmamentet, med vår sol
bilda ett system i mekanisk mening, som åtminstone nu har karakteren att vara
stabilt, eller om rörelserna i detsamma böra förutsättas vara sådana, att de en-
skilda kropparna aflägsna sig mer och mer från hvarandra, utan att någonsin mer
återkomma i hvarandras närhet. Besvarandet af denna och dylika frågor kom-
mer alltid att mer eller mindre bero på metafysiska och subjektiva skäl, så-
vida undersökningen icke stödjer sig på verkliga, iakttagna rörelser, och saknar
derför vetenskapligt värde; men icke desto mindre äro de försök, som i denna
riktning blifvit gjorda, af högsta intresse. Det har nämligen visat sig, att å-
sigter på den antydda vägen blifvit vunna, hvilka i vissa afseenden varit i verk-
ligen förvånande grad riktiga; och detta oaktadt bevisen och slutledningarna
ofta varit af så obestämd, ja underhaltig art, att vi omöjligt kunna tillerkänna
dem någon öfvertygande kraft.
Huruvida ens nu, då kännedomen om stjernornas rörelser vunnit en grad
af utveckling, som ojemförligt öfverträffar det föregående århundradets, stellar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
