Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Åsigterna om vintergatan. Af H. Gyldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 «FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
Med större bestämdhet uttalar sig Huyghens öfver analogien emellan stjer-
norna och vår sol, förutsättande dervid i allmänhet en likformig fördelning af
stjernorna i verldsrymden. Han antog med andra ord afståndet från vår sol
till de närmaste stjernorna vara ungefär detsamma som från dessa till de när-
mast derpå följande. Med tydliga ord förkastar han läran om fixstjernesferen,
sägande: »Så länge man endast kunde betrakta stjernorna med blotta ögonen,
uppskattades deras skenbara diametrar för stora, hvaraf följde att afståndet till
desamma ej fick antagas vara allt för stort. Under sådana förhållanden borde
likväl en skenbar årlig rörelse hos stjernorna varseblifvas, beroende på jordeus
rörelse kring solen.! Med tuber har man dock märkt, att stjernorna förete sig
endast såsom omätbara punkter, hvarföre vi äro berättigade att anse dem vara
så långt bort, att den skenbara rörelsen af oss ej kan förmärkas. Men de enskilda
stjernorna kunna ej gerna vara väsentligen mindre än solen, alldenstund de från
sina omätbara afstånd lysa med så liflig glans. På denna grund kan man ej
förmoda dem fasthänga i en och samma sferiska yta, utan strödda i de oänd-
liga himmelsrymderna. — Förmodande alltså stjernorna vara omätligt aflägsna
från oss, försökte han en annan utväg än den direkta uppmätningen af paral-
laxen för att ernå något begrepp om afståndens verkliga storlek. En fotometrisk
metod skulle ersätta den direkta. Genom att afblända solens glans kunde han
jemföra denna med den skenbara ljusstyrkan hos Sirius, hvarefter stjernans af-
stånd erhölls medelst räkning under antagande att dess verkliga glans och yta
var densamma som solens. På detta sätt leddes han till slutsatsen, att Sirius
är 27.644 ggr längre bort från solen, än sist nämda himlakropp från oss.
Huyghens nedlade sina åsigter om stjernornas natur i ett arbete, betitladt
Cosmotheoros, hvilket för öfrigt innehåller mycket af en så fantastisk natur, att
vi hafva svårt att förstå, huru en så skarpt seende man som Huyghens kunde
befatta sig dermed. Bland annat försöker han t. ex. besvara frågan, huruvida
planetinnevånarne kunde hafva ett sinne utöfver våra fem. — Cosmotheoros
säger ingenting direkt om vintergatan, men man kan med största sannolikhet
antaga, att han afser äfven denna, då han ordar om stjernornas mängd, såsom
större än sandkornen i hafvet. I en annan afhandling Systema Saturnium,
hvilken synes hafva undgått W. Struves uppmärksamhet, meddelas nämligen, att
vintergatan är ingenting annat än en hop af talrika stjernor.”
De af Huyghens uttalade åsigterna blefvo snart antagna och reproducera-
des nästan omedelbart af Fontenelle i en upplaga af det då för tiden berömda
! Den vinkel, hvarunder jordbanans radie synes från en punkt i rymden, benämnes puuk-
tens årliga parallax. Då punkten betraktas från den i rörelse stadda jorden, måste densamma
skenbart ändra sitt läge på bimlahvalfvet, och som denna ändring är betydlig nog att af oss
kunna bemärkas och uppmätas, erhålla vi en bestämning af parallaxen och följaktligen äfven,
efter en enkel trigonometrisk räkning, af sjelfva afståndet.
? Nam creterex nebulosa olim existimatr, atque ipsa via lactea, perspicilla inspecte,
nullas nebulas habere comperiuntur, neque aliud esse quam plurinm stellarum congeries et
frequentia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
