Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Åsigterna om vintergatan. Af H. Gyldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
skenbart så små. Han framhåller dervid sannolikheten af att alla dessa vinter-
gatsystem i sin tur kretsa om någon gemensam centralpunkt, och i analogi här-
med kan man tänka sig system af än högre ordningar.
Innan vi lemna Kants verldsteori, skola vi framhålla den högst märkvär-
diga omständigheten, att han likväl på sätt och vis hade rätt i sitt förmenande,
att äfven de ljusare stjernorna förete en sammanhbopning eller förtätning i vin-
tergatans plan. Visserligen är detta ej riktigt eller åtminstone ej påfallande
riktigt, så länge man betraktar endast de stjernor, som varscblifvas med blotta
ögonen, men räknar man med alla dem, som med en tub af ganska måttliga
dimensioner kunna upptäckas, så blifver åter den kantiska åsigten den rik-
tiga. Härom visste man dock ingenting säkert förrän långt senare.
Oberoende af Kant kom den berömde matematikern och tänkaren Lam-
bert till ett nära nog liknande föreställningssätt; i ett hänseende afveko dock
hans åsigter ganska väsentligt från .Kants. Under det att Kant tänker sig alla
stjernor, dem vi kunna varscblifva såsom sådana, de må vara synliga för blotta
ögonen eller höra till de otaliga i vintergatans skimmer, bilda ett enda system,
tänker sig Lambert vintergatan utgöras af flera specialsystem eller partiela
stjernhopar. Solen med dess planeter och kometer benämnes af honom ett
system af första ordningen; flera solar, en stjernhop eller ett system af andra
ordningen. Flera dylika hopar bilda åter ett system af tredje ordningen; så-
som ett sådant företer sig för oss vintergatan i sin helhet. — I verldsrymden
finnas flera vintergatssystem, hvilka åter bilda ett system af fjerde ordningen,
o. s. v. såsom vi sågo hos Kant.
Äfven Lambert anser den newtonska gravitationslagen gälla inom hela uni-
versum och gålunda uttrycka en väsentlig materiens grundegenskap. Hans argu-
mentation för densamma lider dock af samma principiela fel som Kants grun-
der för nödvändigheten af stjernornas rörelser. Lambert känner nämligen redan
till, att rörelser hos några stjernor blifvit bemärkta, och sluter häraf, att rörel-
sen är en allmän egenskap, som tillkommer hvarje materiel punkt, således äfven
vår egen sol; men han menar, att just dessa rörelser bevisa nödvändigheten af
attraktionslagens allmänna giltighet. Ty, säger han, skulle denna lag icke gälla
i verldsrymden, så skulle de olika kropparna förflyttas åt olika håll och hela
systemet skulle med tiden upplösas. Ja, visserligen skulle detta inträffa, men hvem
säger, att så ej verkligen kommer att ske? Det kunde ju ligga i skapelsens plan
och ändamål, att de olika solsystemen skola genomgå det ena stjernsystemet efter
det andra, på samma sätt, som en del kometer från främmande solsystem nedstiga
till vårt och tvärtom. Vi säga visst icke, att så är förhållandet, och ännu
mindre betvifla vi den newtonska lagens allmänna giltighet, men andra, mer
positiva skäl måste kunna anföras, för att denna allmänna giltighet skall kunna
anses vara bevisad. — Det synes ej heller omöjligt, att Lambert och äfven
Kant, bredvid de nedskrifna grunderna haft andra af mer omedveten natur:
vi föreställa oss, att de t. ex. ej funnit något skäl vara för handen att antaga
ett upphörande af i fråga varande lags giltighet, då alla de kroppar, i hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
