Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Åsigterna om vintergatan. Af H. Gyldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
Det är en bekant sak, att volyminnehållen af tvenne koner, med cirkel-
formiga baser och med samma lutning emellan axeln och en sidolinie, förhålla
sig såsom tredje potenserna af deras respektive höjder, så att den ena konen
t. ex. har 8 ggr. så stort volyminnehåll, om dess höjd är dubbelt så stor
som den andre. — De rymder, vi genomskåda, då vi med ett teleskop betrakta
någon del af himmelen, äro koniska: deras kubiska innehåll ökas således på
samma sätt som tredje potensen af den väg, som den skärpta synförmågan til-
låter oss att intränga i rummet. Betraktas nu himmelen med tvenne teleskop,
af hvilka det ena tillåter mig att se dubbelt så långt som det andra, så kan
jag förvänta att i det förra teleskopet se 8 ggr så många stjernor som i det
andra — såvida nämligen det antagande är riktigt, att stjernorna äro likfor-
migt fördelade i rymden samt att deras verkliga glans ej är företrädesvis större
eller mindre i vissa afstånd än i andra. — Erfarenheten har bekräftat, att
detta verkligen i viss mån inträffar. — I stället för att använda olika teleskop,
kan man med samma instrument efterse huru många stjernor af olika skenbar
glans eller, som man säger, af olika storlek varseblifvas i detsamma. Då nu
den apparenta glansen förhåller sig omvändt såsom andra potensen af afståndet
från ljuskällan, så böra stjernemängderna förhålla sig omvändt såsom den motsva-
rande ljusstyrkan, upphöjd till potensen 4; och då man vidare känner förhål-
landet emellan den apparenta ljusstyrkan hos stjernor af olika storleksklasser,
så kan man lätt beräkna förhållandet emellan antalet stjernor, som höra till
desamma. Då man klassificerat stjernorna efter deras storlek, har man dervid
sökt att följa den regeln, enligt hvilken en stjerna, hvars skenbara glans vore
0, 42 af en annans, skulle räknas till jemt en högre storleksklass. På grund
af denna siffra och ofvananförda förhållanden finner man ganska lätt, att för-
hållandet emellan antalet af de till tvenne på hvarandra följande storleksklasser
hörande stjernor bör vara 3, 7. — Genom räkning af stjernor har man funnit,
att på norra halfklotet finnas 748 stjernor, som äro ljusare än till och med
femte storleken; multipliceras detta tal med 3, 7, så erhålles 2,768 såsom an-
talet stjernor af till och med 6:te storleken. Det verkliga antalet är 3,002,
således ej särdeles mycket större. Multipliceras 3,002 med 3, 7 så befinnes
det beräknade antalet stjernor af till och med 7:de storleken vara 11,107 me-
dan det verkliga antalet är 9,951. Man scr emellertid, att stjernornas fördel-
ning i rymden i det stora hela är sådan, som blifvit förutsatt. Likväl gäller
detta ej för de allra svagaste stjernorna. Beräknar man antalet af de stjer-
nor, som vintergatan består af, och hvilkas ljusstyrka kan uppskattas på grund
af de teleskops storlek, som erfordras för att kunna se desamma, så finner man
ett större antal, än som verkligen förefinnes.
Så länge man får antaga, att stjernornas fördelning eller »täthet» öfver-
allt är densamma, vinner man, genom att räkna antalet stjernor, som synes i
ett teleskop, en föreställning om längden af den väg, som detta tillåter oss att
genomskåda, eller om teleskopets rymdgenomträngande kraft. Antager man
dock denna vara stor nog att genomtränga hela vintergatan, så vinner man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
