Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Den högre lärarinnebildningen i Sverige. Af Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HÖGRE LÄRARINNEBILDNINGEN I SVERIGE. 203
»Det är», heter det vidare, »fullkomligt öfverflödigt att med någon som
helst benämning karakterisera hr Olbers’ uppgift: dess faktiska och dess mora-
liska beskaffenhet ligger i öppen dag. Läroverkets direktion har låtit föra sig
bakom ljuset och, naturligtvis i god tro, genom offentliggörande af hr Olbers”
anförande medverkat till att äfven föra allmänheten bakom ljuset. Detta är
redan ledsamt nog, liksom vi väl kunna fatta, med hvilket djupt obehag semi-
nariets aktade lärare, föreståndarinna och lärarinnor skola bevitna ett sådant
skådespel. Men det fins i denna sak någonting ännu värre, och hvad det är,
kan en hvar säga sig sjelf, som blott besinnar den frågan: hvad skola semi-
nariets lärjungar känna och tänka vid ett sådant föredöme från lärarens och
läroverkschefens sida?
För egen del kunna vi tillägga, att — enligt meddelande af en person,
som då tillhörde seminariet och hvars trovärdighet icke lemnar rum för en
skymt af tvifvel — dessa onekligen hårda ord icke inom läroverket ansågos
öfverdrifna. Stämningen bland både lärare och lärarinnor lär hafva varit så
ytterst pinsam, sedan det beryktade panförandet» blef synligt, att nästan ännu
hårdare ord väntades.
Om någonsin en läroverksstyrelse har bjudande anledning att gripa in, så
är det väl under sådana förhållanden, då snart sagdt en hel institutions anse-
ende står på spel. 9Seminariets direktion hade blifvit inför hela landet stämp-
lad såsom minst sagdt försumlig i sina åligganden; dess närmaste styresman
var utpekad såsom den der å embetets vägnar farit med falska uppgif-
ter, och det under den försvårande omständigheten, att han sjelf skulle haft
gagn, hans elever deremot och det läroverk han tillhörde skada af osanningen,
om den ej blifvit vederlagd. Hvad gjorde direktionen under dessa omständig-
heter? är en fråga, som helt naturligt inställer sig. Hvad den bort göra är i
sanning lätt att säga; alternativen voro ej många och ej svåra att finna. Voro
beskyllningarna sanna, så borde väl nödiga rättelser genast hafva skett; voro
åter alla eller blott några af de »phårdastev icke sanna, så fordrade ju äfven
det ljummaste intresse för läroverket, att vederläggning ofördröjligen offentlig-
gjordes. Att hänvisa för saken intresserade personer till »besök i läroverket»
är redan i och för sig en löjlighet, och blir det i ännu högre grad, när man
besinnar, att seminariet har elever från alla delar af landet.
I början synes direktionen verkligen hafva ämnat att göra någonting åt
saken. I medlet af Dec. 1873 ingick nämligen denna myndighet till chefen
för ecklesiastikdepartementet med anhållan att han, »med anledning af de anmärk-
ningar som i tidningen Aftonbladet förekommit mot seminarium för bildande
af lärarinnor och den i förbindelse dermed stående normalskolanv, måtte »åt
sakkunnige män uppdraga att om läroverket taga fullständig kännedom och öf-
ver detsamma afgifva det utlåtande, hvartill omständigheterna kunna föranleda.»
På denna hemställan gaf ministern det utan tvifvel kloka och riktiga svaret,
att en undersökning borde anställas »beträffande sådana läroverket rörande för-
hållanden, mot hvilka anmärkningar blifvit riktade», samt att resultaten af denna
undersökning borde bringas till allmänhetens kännedom, men att direktionen
sjelf hade att, med biträde af en eller flera af henne tillkallade sakkunnige
att, såsom mål för sin uppfostringsverksamhet, bilda eleverna till lillgamla, pedantiska, osjelf-
ständiga avtomater.D |
Vi kunna tillägga, att undervisningen i pedagogik, vid statens högre lärarinneseminarium
långt derefter fortgick alldeles som förut och som den fortgått ända sedan 1864: »enligt före-
läsningsmetoden», ehuru till en del med ledning af det bekanta öfvertrycket, af hvilket intet
ytterligare lär ha blifvit utdeladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
