Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Den högre lärarinnebildningen i Sverige. Af Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 «FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
.
högsta anspråk ställas. Så väl välsignelsen af en god undervisning som ska-
dan af bristfälliga kunskaper och .metoder sträcker sig här vidare än i andra
bildningsanstalter och öfvar sin verkan icke endast på individer, utan på hela
slägten. Hvad mening man än må hysa om omfånget af eller sättet för sta-
tens ingripande i den högre qvinnobildningen, så äro dock alla ense derom, att
han bör på bäst möjliga sätt sörja för densammas grund och vilkor: danandet
af goda lärarinnor. Den i en tidning uttalade meningen, att på ett sådant
läroverk som lärarinneseminariet borde kunna ställas vida större anspråk än på
de vanliga elementarläroverken och deras lärare, finner han derföre fullkomligt
riktig. Men han visar tydligt och klart, att seminvariets ordinarie lärare äfven-
som lärarinnorna haft och fortfarande hade en sämre ställniog än elementar-
läroverkens. Det rimliga och naturliga vore onekligen, att förhållandet vore
omvändt, och hr H. yrkar för den skull, att de lektorer, som framdeles anställas
vid läroverket, må få högre aflöning (t. ex. 500 rdr mera) än elementarläroverkens
lärare. Först när sådana förmåner komma seminariets blifvande lärarepersonal
till godo, kan läroverket hafva grundade anledningar att motse en verklig kon-
kurrens vid uppstående ledigheter: och »då på lärarebanan för de lektorer, som
ej kunna eller vilja blifva rektorer, hvarken befordran eller högre inkomster
(utom de af tjensteålder beroende lönestegringarne) stå att vinna, så skulle det,
äfven från elementarläroverkets synpunkt betraktadt, vara en fördel, om åt-
minstone några lektorsplatser i riket voro mera eftersträfvansvärda än de
öfriga.
De anspråk, som borde kunna ställas på seminariets direktor äro ej små
— det medgifva vi gerna. Han borde vara en ädel och framstående person-
lighet, en förträfflig lärare, och framför allt borde han hafva lefvande intresse
för den qvinliga bildningen och klar uppfattning af hennes ändamål. Han borde
vara en förmåga af högre ordning. kring hvilken andra stora och små krafter
kunde gruppera sig och samverka. På chefsämnen brukar ej vara öfverflöd, det
är sant, men om läroverket genom nyss nämda eller ännu kraftigare medel vore
försäkradt om att städse hafva sina lärareplatser väl fylda, så skulle i regeln
inga stora svårigheter uppstå att finna föreståndare med erforderliga egenska-
per, utan att man behöfde stadga några utomordentliga åtgärder. Må man
gifva föreståndaren lindrigare undervisningsgöromål än hans kamrater, och dy-
medelst på samma gäng gifva honom tillfälle att utöfva nödig tillsyn öfver det
hela och åstadkomma jemnare arbetsfördelning, må man vidare anslå ett sär-
skildt, tillräckligt arfvode för direktorsgöromålen och för det med dem förenade
ansvaret; men icke, såsom skett vid de högre elementarläroverken, bestämma
lönen alldeles oberoende af den lönegrad föreståndaren innehar i egenskap af lir-
rare, hvaraf bl. a. uppstår den olägenheten och den orättvisan, att en ung och
oerfaren rektor får för stor lön, under det en äldre och erfaren, i trots af
särskilda högre lönegrader för rektorer, får alldeles för liten. Direktorsarfvode
såsom tillägg till lärarelönen har äfven den fördelen, att en olämplig rektor
kan afgå, utan att för stor rubbning sker i hans ckonomiska ställning. Der
icke större anledningar till ombyte förefinnes, kunde afgången ske samtidigt
med uppflyttning i högre lönegrad, som inträffar hvart femte år.
Lärarinneseminariets första befordringslag var i hög grad otillfredsställande.
Direktionen hade »att förordna och entlediga såväl studiidirektor och förestån-
darinna som ordinaric lärare och lärarinnor samt antaga och afskeda extra lä-
rare och lärarinnor.» Såsom vi redan nämt, stadfästes 1875 en ny befordrings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
