Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Den högre lärarinnebildningen i Sverige. Af Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HÖGRE LÄRARINNEBILDNINGEN I SVERIGE. 217
lag, hvilken direktionen »med få afvikelserv följt i det förslag, som nu föreligger
till pröfning hos Kongl. Maj:t. Med ledsnad -nödgas vi påstå och söka visa,
att äfven denna del af reglementet är mindre tillfredsställande, ja, att deri
onödigtvis intagits ett par stadganden, som kunna leda till högst betänkliga
följder.
Vid bestämmandet af de allmänna kompetensvilkoren har dircktionen tem-
ligen troget följt senaste förslag till stadga för rikets allmänna läroverk; men
i afseende på sjelfva tillsättningen förekomma ett par från detta förslag af-
vikande, högst vigtiga bestämmelser. I 109 2? heter det, att, då ordinarie lärare-
eller lärarinnebefattning är ledig, direktionen må, Pom den pröfvar sådant lämp-
ligt, utan tjenstens ledigförklarande, till densamma kalla någon för ifrågava-
rande tjenst fullt lämplig, af direktionen känd person», som uppfylt alla för
sådan tjensts erhållande föreskrifna vilkor, och i 110 3, att, Pom direktionen
icke vill begagna den i föregående 3 medgifna rätt, så skall tjensten anslås
ledig och i vanlig ordning tillsättas. I båda fallen utfärdar direktionen full-
makt. Ändtligen heter det i 118 3: vÖfver tillsättning af ordinarie lärare-
eller lärarinnebefattning vid seminarium och normalskolanr äfvensom af före-
ståndarinnebefattningen vid seminarium må besvär icke anföras.» Dessa förslag
motiverar direktionen på följande i sanning både öfverraskande och besynnerliga
sätt: »Läroverkets beskaffenhet och de fordringar, denna ställer på dess lärare
och lärarinnor, gör det nödvändigt för direktionen att vid tillsättning vara tem-
ligen oberoende af s. k. pappersmeriter. En nödvändig förutsättning härför är,
ej mindre att direktionen eger rätt att utan ansökan kalla lärare och lärarin-
nor, än ock att af direktionen gjord utnämning icke må öfverklagas.»
Det som kanske aldra mest förvånar vid läsningen af dessa stycken i be-
fordringslagen är, att Kongl. Maj:t formligen afsagt sig rätten att pröfva eo
af underordnad myndighet gjord utnämning. Vi för vår del tvifla på att
detta stadgande är i fullkomlig öfverensstämmelse med det allmänna rättsmed-
vetandet och de svenska grundlagarnes anda. En tjenst förklaras ledig, flere
kompetenta personer från skilda delar af riket inställa sig för att aflägga prof
och göra sig kända af direktionen. Derefter följer en utnämning, som är eller
anses orättvis; men den, som är eller tror sig förfördelad, finner sig fullkom-
ligt rättslös inför en väl dock ej alldeles ofelbar direktion. Skulle icke under
sådana förhållanden företrädesvis de dugliga och lämpliga lärarne hellre afstå från
att ingifva ansökan än utsätta sig för möjligheten af en partisk eller osakkun-
nig dom och läroverket just derigenom gå miste om många goda krafter, som
annars kunde hafva stått till buds? Det har ju flere gånger inträffat just
vid befordran till läraretjenster, att under sjelfva klagotiden fullt giltiga anlednin-
gar (bl. a. uppenbara falsarier) yppats för upphäfvande af underordnade myn-
digheters utnämningar. Men för det andra: skall Kongl. Maj:t anses vara så
litet intresserad för läroverkets bästa, att han icke lika väl som direktionen
fäster afscende på dess sanna fördel och dess egendomliga beskaffenhet? I 66 2
af nu gällande skolstadga heter det: »Vid tillsättning af rektorsbefattning vare
biskop och konsistorium förbundna att fästa särskildt afseende å de egenskaper,
som företrädesvis erfordras hos styresmannen för ett läroverk»; men fastän så-
ledes biskop och konsistorium i detta fall göras »temligen oberoende af pappers-
meriter», så faller det ingen menniska in att anse för »en nödvändig förutsätt-
ning», det klagomål icke skola få anföras.
I allt befordringsväsende torde det väl få anses såsom en högst vigtig
grundsats, att den utnämnande myndigheten får kännedom om hvilka, som
önska komma i åtanke till en ledig befattning. Men i detta fall lemnar semi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
