Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Den högre lärarinnebildningen i Sverige. Af Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
nariereglementet icke tillräcklig garanti. Kommer nu dertill, att man nödgas
tänka sig möjligheten af en direktion, hvars intressen äro i ganska obetydlig
mån förbundna med läroverkets och som kanske helst vill betala ett nådigt
förtroendeuppdrag med så litet besvär som möjligt, så torde kallelserättens väl-
signelse få anses skäligen problematisk. Ett sätt, hvarigenom all nödig säker-
het vunnits, hade varit att föreskrifva, att hvarje ledigblifven ordinarie tjenst
skulle kungöras ledig till ansökning, direktionen upprätta förslag och Kongl.
Maj:t utnämna. Kongl. Maj:ts dyrbara tid hade derigenom i högst ringa mån
tagits i anspråk, men direktionen hade fått en särskild maning till varsamhet,
och såväl läroverkets som enskilda personers trygghet och rätt hade blifvit på
hästa möjliga sätt skyddade.
En del af de anmärkningar vi nu framstält mot seminariets befordrings-
lag gjordes strax efter det nämda lags innehåll först blef bekant. Mot dessa
anmärkniovgar genmäldes då, att direktionen öfver Nya elementarskolan i Stock-
holm alltid haft rätt att fylla lediga lärareplatser genom att »kalla» och att
denna direktions tillsättningar icke få öfverklagas, hvadan alltså seminariets
befordriovgslag åtminstone icke innehålla någonting nytt eller oerhördt. Under-
ligt nog förbisåg man dervid den ofantliga skilnaden emellan ett förordnande
och cen utnämning: det förra kan upphäfvas när som helst, t. o. m. utan skäl
eller utan anförande af sådana; — en vederbörligen utnämd tjensteman, d. v. s.
en som har fullmakt, kan ej utan laglig ransakning och dom skiljas från sin
befattning. Om nu så olyckligt skulle hända, att Nya elementarskolans direk-
tion alltför illa fullgjorde sina skyldigheter vid läraretjensters tillsättande och
ej godvilligt rättade sina misstag, så kunde Kongl. Maj:t afskeda direktionen och
tillsätta en ny, som i sin ordning gjorde nödiga rättelser i fråga om tillsättnin-
garna. Detta exempel betyder således i nu förevarande fall platt ingenting.
Flere andra delar af förslaget kunde mer än väl behöfva en närmare pröf-
ping. Särskildt lemna de afdelningar, som handla om ordning och tukt, om
lärare och lärarinnor, om direktionens sammansättning och om lektoratet i pe-
dagogik (hvilket direktionen anser böra bibcehällas, fastän i något förändradt
skick) icke så få berättigade önskningar ouppfyrlda. Emellertid innehåller för-
slaget äfven åtskilligt godt och användbart. Af brist på utrymme nödgas vi
dock här afbryta våra betraktelser.
Den granskning, hvarmed vi här sysselsatt oss, har icke varit gynnsam
för direktionen och ej angenäm för oss sjelfva. Kanhända skall en och annan
finna våra anmärkningar för skarpa och våra omdömen för hårda. För den
händelse att sådant skulle inträffa bedja vi få upplysa om, att hvad vi i sak anfört
stödjer sig på offentliga — till en stor del officiela — uppgifter, som hittills
ej blifvit vederlagda, och att våra egna betraktelser städse förekomma i sådant
sammanhang, att läsaren sjelf kan afgöra, om de äro rättvisa eller icke. Af
innehållet i det föregående torde framgå, att hela detta mål nu står på den
punkt, att synnerligen stort undscende ej behöfver, ja ej ens bör iakttagas.
Önskligt vore, att så många som möjligt af dem, som hysa intresse för upp-
fostringsväsendet i vårt land, ville bidraga till seminariifrågans utredning och
dermed till hennes afgörande på ett förnuftigt och tidsenligt sätt. Vår af-
sigt har varit att, så vidt på oss ankommer, »bringa saken till sin spets», och
vi skola ej försumma att lemna ytterligare bidrag, om anledning dertil yppar
sig. Ett synnerligen stort nöje skulle det blifva för oss. om vi kunde öfver-
bevisas att hafva i något afscende gjort seminariet och dess styrelse orätt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
