Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i Danmarks nyaste vitterhet. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FEMTE HÄFTET. ;
vittre författare. Den herskande riktningens främste diktare var Carl Parmo
Ploug, om hvilken det med rätta kan sägas, att ingen stor händelse under
hans lif timat i hans fädernesland, utan att han sjungit den in i häfden med
sin lyra. Med Goethes ord i minne, att hvarje sann dikt ytterst är en tillfäl-
lighetsdikt, har han höjt besjungandet af dagens händelser vida öfver det hvar-
dagliga tillfällighetskramet. Vid hans sida står Hostrup, de ypperliga student-
lustspelens qvicke författare, som numera utbytt diktarkallet mot presterlig
verksamhet ’; vidare den något äldre H. P. Holst, som i »Den lille Horn-
blaeser? gaf uttryck åt den fosterländska stämningen under 1848 års krig, samt
— bland flere romanförfattare — den talangfulle Carit Etlar (Brosböll). Å an-
dra sidan funnos — såsom bl. a. påvisas uti de förträffliga skildringar af 1840-
talets literära lif, som en icke namngifven, ehuru derföre icke okänd författare
för närvarande lemnar i den danska tidskriften »Ner og Fjernp — åtskilliga
Nterära »Plöshästar», som icke slöto sig till den rådande falangen, män sådana
som Goldschmidt, H. V. Kaalund, P. L. Möller och senare Erik Bögh, hvar-
jemte man bör hågkomma att ända till senaste tid flertalet af de äldre skal-
derna gladde allmänheten med sina skapelser. Stoltheten öfver 1848—1850
årens verk innebar tillika försöket att befästa det inåt som utåt. Emellertid
framkallade denna fosterländska ifver äfven en begynnande afsöndring från den
allmänna utvecklingen och en sjelfständighet, som förr eller senare skulle hämna
sig med ett bakslag. Ovänskapen mot Tyskland, räddhågan för den franska
»osedligheten» särskildt på teatern, den på grund af studiernas anordnande
äfven hos bildade icke ovanliga obekantskapen med engelska språket, många
andra faktorer onämda, gjorde, att man inom literaturen märkte jemförelsevis
föga spår af inflytande utifrån, hvilket icke varit så mycket att beklaga, om
verkligen en stark inre kraft fostrat betydliga skriftställare, men som nu, då
de äldres alstringskraft började domna af, och de yngres icke mäktade fullt
ersätta den, blef betänkligt. Väl uppträdde äfven under 1860-talet flere nye
vittre män med mer än vanlig begåfning: den snillrike och ädelsinnade lyri-
kern Christian Richardt; den mycket »ideale» romanförfattaren Thomas Lange,
författare bl. a. till romanen »Åaen og Havetr. och den i Sverige välkände
Vilhelm Bergsöe, hvilkens första romaner »Fra Piazza del Popolo» och »Fra
den gamle Fabrik» dock lofvade mera, än hans pennas senare alster hållit. I
sammanhang med dessa må nämnas den historiske romanförfattaren H. F.
Ewald. lyrikern Carl Andersen och signaturen »Nicolai» (professor H. Schar-
ling), hvilkens första muntra berättelse »Ved Nytaarstid paa Nöddebo Prgeste-
gaardd var en lyckad omplantning på romanens område af den Hoöstrupska
komedien, men som sedan långt ifrån gjort några framsteg i sin skönliterära
alstring. 1864 års nederlag nedstämde sinnena, fosterlandsstoltheten var sårad.
Till en tid döfvades den af missnöjet framkallade oron genom den gemensamma
! Vi begagna bär tillfället att erinra om de nya upplagor af Plongs och Hostrups verk,
som nyss utkommit. — Desse skalder hafva för öfrigt nyligen fört en poetisk-politisk pole-
mik med anledning af den »provisoriska finanslagen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
