Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i Danmarks nyaste vitterhet. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSTECKEN I DANMARKS NYASTE VITTERHET. 229
»Jeg synger mine Sange
Udaf mit fulde Bryst; —
Jeg slugte aldrig Noder,
Jeg synger som jeg har Lyst. —
Jeg syntes, der var nok af
De pene Börn i Verden,
De stille, forpryglede Drenge,
Med gammelmandsagtig Ferden.
Jeg syntes der var Trang til
Lidt mere Liv og Varme,
Lidt Hidsighed i Blodet.
Lidt muskelspendte Arme.»
Detta är nu godt och väl, men diktens stoff framträdde ofta alltför osmäldt,
någon gång oklart i tanken; till gengäld röjdes i bilden målarens säkra öga
för en skarp teckning. Hvad skalden ville efter omstörtningen var, såsom of-
tast vid en diktning med starkt negativ tendens, icke fullt tydligt, men såsom
afgjord fiende till det gamla, blickade hans öga sympatiskt på de förtrycktes
sträfvanden, äfven om han insåg, att mycket oberättigadt dolde sig der bakom.
— I formelt afssende framträdde Drachmann som en slags lärjunge af Ibsen
— andan i deras diktning är kanske ej heller så vidt skild, om också Drach-
mann utfört, hvad Ibsen så sammanträngdt uttalat:
»Jeg er ikke med paa at flytte Brikker
Velt Spillet over, da har De mig sikker.»
Tre år senare utkom från samma hand en samling »Dempede Melodier»,
hvilka, såsom titeln angifver, icke klinga fullt så mycket af »Sturm und Drang»,
som den första sändningen. Men redan af den inledande dikten »Til Meste-
ren» skönjer man, att det fortfarande är en »pkrigandep diktning, hvarpå skal-
den bjuder.
»Jeg snitter mig en Bue, strammer Snoren
Og skerper Pilens Spids med Plekter-Staalet,
Og medens Tonen end i Lyren klinger,
Jeg retter Pilen sindigt imod Maalet.» —
Här är dock vida mera mognad så i form som sinne. Samma melodi klingar
väl igenom, men det ligger vida mera måttfullhet och harmoni uti utförandet.
Icke blott att skalden nu är herre öfver den metriska formen, han är äfven
herre öfver sin stämning så, att ämnena hafva fått ett vida konstnärligare be-
handlingssätt, och det är dock deruti värdet ytterst ligger. Med vissa af dessa
?Dgempede Melodier» har Drachmann eröfrat sig en plats bland de skalder,
hvilkas namn icke lätt glömmas. Vill man se, med hvilken blödande känsla
och dämpad kraft han nu fattat lyran för att gifva uttryck åt sitt deltagande
för de låge, läse man det gripande poemet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
