Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Källor till svenska teaterns historia. II. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLOR TILL SVENSKA TEATERNS HISTORIA. 297
tal om teatern" erinrades man om Senecas ord att »det är en lång väg att
lära genom reglor, men gen och uppbygglig genom exempel». Både allmogen
och presterne förenade sig snart i motvilja mot skådespelare, ehuru denna tills
vidare synes företrädesvis riktad mot kringstrykande sällskap. På grund af
presteståndets besvär utfärdade K. Maj:t d. 23 Sept. 1741 en förordning, hvari
det säges, att »som K. Maj:t i 67 3 af 1739 års resolution på allmogens be-
svär redan förbudit allehanda landstrykare på landet, till hvilken ända K. Maj:t
vill låta en af andra förordningar sammandragen och förbättrad stadga utfärda,
så bifalles presterskapets nu gjorda ansökning att under samma stadga äfven
må varda inbegripne savoyader, lindansare, komedianter, med allehanda slags
gycklare och tiggare samt för riket onyttige och skadlige utlänningar». Den
alltmera tilltagande oviljan mot komedianterne föranledde den nyssnämde Sten-
borg att, å svenska teatertruppens vägnar, vid 1765—66 årens riksdag anföra
besvär öfver intrång i dess näringsfång, och presteståndets handlingar för sam-
ma riksdag visa att frågan der föranledt en ganska omständlig öfverläggning.
Man var då som bäst sysselsatt med att hämma det »landsförderfliga öfverflö-
det och yppigheten», och man gjorde sitt bästa för att dit hänföra skådespelen
»såsom både i afseende på seder och hushållning skadliga. I presteståndets
protokoll för den 25 Sept. 1765, som blifvit särskildt tryckt, läses bl. a. föl-
jande ord: »Till tragedier pläga ämnen lånas af gamla grekiska och romerska
historien, hvaruti intet högre drifves än hämnd, högmod och outsläcklig kär-
Icks-brånad, som bemantlas med fagra namn, medan dessutom poeterne i ljuf-
liga rim framföra många skadliga meningar.» — — — »I komedier lirer sam-
maledes ingen kunna visa sig på ett öfvertygande sätt hafva lärt dygd. Tvirt-
om: — missbruk som efter inritad vana nästan blifvit oundgängliga och som
varit orsak att teatrar i många länder blifvit tillslutna, hvilket i vårt fattiga
fädernesland, om någorstädes eljest, visserligen göres högsta behof.» Vidare
framhöll ståndet huruledes de kostymer och prydnåder, som skulle »göra tea-
tern lysande och ditlocka åskådare, måste hemtas ifrån främmande länder och
med landets redbarheter betalas». Sålunda ansåg man sig äfven ifrån ekono-
misk sida föranlåten att till K. Maj:t hemställa att »hvar och en af Sveriges
undersåter skulle vid 100 daler silfvermynts vite förbjudas att infinna sig på
maskeradbaler (som ansågos såsom de mest hedniska af alla lustbarheter) och
att utom vid K. Maj:ts hof, derest höga öfverheten sådant till dess eget nöje
skulle åstunda, intet offentligt skådespel, af hvad slag det vara må, någorstädes
måtte få uppföras eller någon, utom K. hofstaten och dem, som höra till K.
sviten, tillåtas att det bevistav. Detta förslag skulle meddelas de öfriga stån-
den, och då protokollet någon tid derefter justerades yrkade prosten Wijkman
ratt de 8. k. piqueniquer, som nu för tiden mycket kommit i bruk, »borde
likaledes innefattas under förbudet, men pluraliteten ansåg att frågan derom
Om Theatren är eller kon wara En Dyyde-Schola ... af C. Porte. Öfrvers. af A.
M. 9.
Framtiden. 1877 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
