Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Muhammed och Islam enligt nyare forskningar. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUHAMMED OCH ISLAM ENLIGT NYARE FORSKNINGAR. "845
I likhet härmed drömmer den rödskinnade indianen om de sälla jagtmarkerna
på andra sidan molnen och nordbon i forna tider gladde sig åt att efter döden
få i Valhall dricka öl ur dräpta fienders hufvudskålar. — Lika litet kan det
rättvisligen påstås, att den muhammedanska »helvetesläran» gör sig skyldig till
gröfre orimligheter eller röjer en starkare benigenhet att frossa i gräsliga skil-
dringar, än samma lära inom andra religioner. Visserligen påträffar man i
Koran fantastiska utmålningar af de fördömdes qval sådana som t. ex. denna:
»Det lindrigaste helvetsstraffet utstår den, hvilkens båda skor och skoremmar
äro af eld, hvarigenom hjernan i hans hufvud bringas i kokning liksom inne-
hållet i en kokande kopparkettil, så att han ej skall kunna förmoda, att någon
annan af de fördömde lida ett pinsammare straff än han, under det att i sjelfva
verket hans plåga är den lindrigaste’.» Men på dylika praktstycken i den
nervskakande genren bjudes ju allmänheten ofta nog äfven inowm. t. ex. den
svensk-lutherska »renlärighetens» tempelmurar. Derom vitna bl. a. våra tid-
ningars snart sagdt dagliga meddelanden om »den religiösa farsotens» just för
närvarande synnerligen våldsamma härjningar i våra bygder. — Detta i förbi-
gående. .
I den muhammedanska läran finnas ytterligare trenne punkter, hvilka äro
af stor praktisk betydelse, nämligen hennes åsigt om underverk, hennes på-
stådda fatalism och den helgd hon ger åt religionskrig (»det heliga kriget»).
Muhammed stödde icke sin gudomliga sändning på underverk; Koran från-
känner honom rent af förmågan af sådana. I den trettionde »surand yttras:
»De otrogne säga: så vida icke ett tecken sändes ned med honom från hans
Herre, vilja vi icke tro. Men du är endast en predikare, o Muhammed!»
Muhammed betonar, att underverk äro ur stånd att öfvertyga, der den mora-
liska öfvertygelsen saknas. Han stämmer hiäruti öfverens med Kristus, som
så ofta förebrådde sina åhörare, att de icke ville tro utan att se tecken och
under. Hvad fatalismen angår, söker Bosworth Smith visa, att den icke nöd-
vändigt hör till islamismens väsen. Han anmärker, att ingen religionslära kan
motsägelselöst förena de inbördes stridiga dogmerna om Guds förutvetande och
menniskans frihet, att lärorna om Guds allmakt och allvetenhet med nödvän-
dighet leda till fatalism, men att, ehuru menniskorna i teorien antaga dem, de
likväl i praktiken förkasta dem, och han tillägger, att den vigt Muhammed
fäster vid bönen är ett tillräckligt vitnesbörd om att den gudomliga verlds-
regeringen för honom ingalunda var ett blindt öde. »De böner som, enligt
Muhammeds påbud, borde hållas fem gånger om dagen, uppsändes alltjemt af
alla fromma muselmän, med full tro på deras verksamma kraft, och muezzins
rop, före dagbräckningen, från myriader moskéer och minareter: Dbön är bättre
än sömn, bön är bättre än sömn!» är ett lefvande intyg, vältaligare än sjelfva
Korans bokstaf, om profetens tro på en försyn och på viljans frihet.» .
En vigtig punkt i Islam är läran om Jéhad eller »det heliga kriget»,
d. ä. pligten att gripa till vapen för religionens försvar och utbredande. Man
bar anmärkt, att muhammedanismen genom detta bud blef i bokstaflig mening
en stridande kyrka. Bosworth Smith framhåller dock, att detta bud i tillämp-
ningen icke leder till så förhatliga följder, som man skulle vänta. Såsom be-
vis derpå anför han, att då i Indien bland muhammedanske skriftlärde den frå-
gan framstäldes och togs i öfvervägande, huruvida Hindustan var ett dår ul
hard eller »fienders land», d. v. 8. om det heliga kriget der borde föras, eller
om de rättrogne muselmännen kunde blifva sina kristne öfverherrar trogne,
1 Detta Koran-ställe finnes anfördt i en uppsats i Contemporary Review, Juni 1877.
Muhammedan lar, its growth and character by R. D. Osborn,
Framtiden, 1877. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
