Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Framtidsmän i den nya verlden. I. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
ute i skog och mark. Inkasten emot kyrkoläran, till en början skygga och
tvekande, vordo snart högljuddare, påskyndande den dag, då hela församlingar
skulle uppstå som cn man, endrägteligen förnyande den urkristna, »unitariska»
trosbekännelsen: »En är Gud; en är ock medlaren mellan Gud och menniskor,
menniskan Kristus Jesus». (1 Tim. 2: 5).
Från begynnelsen var alltså i fråga varande tillbakaslag emot den calvin-
ska ortodoxien en i egentlig mening nationel och demokratisk rörelse, en reli-
giös lifsyttring hos det amerikanska folket. Intet utländskt inflytande är här
märkbart, inga kända fanbärare gå i spetsen; hvad vi bevitna är den namnlösa
massans framryckande på egen hand emot en förnuftsstridig, skriftvidrig dogm-
lära. I detta sakernas läge skedde likvisst innan kort en förändring. Anförar-
skapet för det egendomliga folkuppbådet öfvertogs niämligen efter någon
tids förlopp af namngifne ledare hvilka nästan mangrant utgått från mot-
ståndarnes, från presterskapets läger. I en tidsålder. då man räknade
ända till åttiotvå, enligt en annan uppgift ej mindre än etthundrasex »pest-
artade villomeningar», kunde kätteriets smitta svårligen utestängas ens från
den kammare, der församlingsläraren, efter dagens mödor, hvarje afton
»gaf sötma åt sin mun med ett stycke af Calvin», såsom det heter hos en af
periodens krönikeskrifvare. Äfven till Nya Englands bygder förde ju ryktet
budskap om holländaren Jakob Arminius, som kastat utmaningshandsken åt för-
fäktarne af den ovilkorliga förutbestämmelsen till frälsning eller fördömelse, om
italienaren Faustus Socinus, treenighetsdogmens oförskräckte vedersakare, af sina
lärjungar hedrad som bokstafstrons segerrikaste öfverman’, om den vidtberömde
fransmannen, prestkyrkans dödsfiende, Voltaire. som fylde en verld med sitt
härskri: »vécrasez Vinfåme!» Ännu kraftigare än genom en dylik inverkan från
lärdomens och vettets högqvarter i Europa främjades frisinnade religonsåsig-
ters spridning bland kyrkans män genom nya uppslag på den inhemska bild-
ningens område. Harvard College, Amerikas äldsta och ännu i dag förnämsta
universitet (grundlagdt år 1638 i Cambridge uti Massachusetts), som i sitt si-
gill bar inskriften veritas,; gjorde fullt skäl för detta värdiga valspråk. Det
ärliga sanningsökandet var och förblef målet för denna högskolas sträfvanden,
I dess lärosalar förde framstående vetenskapsidkare den fria forskningens talan
och den akademiska andan af fördomsfrihet och fördragsamhet strök som ett
rensande luftdrag genom sckterismens unkna tempelhvalf. Liksom berghällen
till slut urhålkas af den oaflåtligt fallande droppen, så undergräfdes småningom
den amerikanske prestmannens stenhårda ortodoxi, i sitt fall lemnande en väg
öppen för det genom hela den tidigare utvecklingen i stillhet förberedda, med
den bibliska kristendomen innerligt befryndade åskådningssätt, som i kyrkohisto-
rien är kändt under benämningen unitarismen.
! Härom vitnar bl. a. följande distichon: Alta ruit Babylon; destrurzit tecta Lutherus,
muros Calrvinus, sed fundamenta Socinus. — Jfr. Richard Rothes Vorlesungen äber Kirchen-
geschichte und Geschichte des christlich-kirchlichen Lebens. Zweiter Theil. s. 525.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
