Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Framtidsmän i den nya verlden. I. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSMÄN I DEN NYA VERLDEN. 375
predikanter, vetenskapsidkare, folkuppfostrare och skriftställare. I den perio-
diska literaturen aflöstes de äldre unitariska tidskrifterna af talrika yngre kraf-
ter. The Liberal Preacher, The Christian Teachers Manual, The Unitarian,
The Unitarian Advocate, The Unitarian Essayist, The Unitarian Christian,
The Philanthropist, The Scriptural Interpreter samt The Christian Examiner,
den mest långlifvade, skötte polemikens värf med brinnande ifver, beflitande sig
om att sten ej måtte qvarlemnas på sten i den ortodoxa tankeförbistringens
Babel. Inom de kretsar der den lärda tidskriften svårligen kunde vinna insteg,
lästes desto begärligare den tunna flygskriften, den »populärav traktaten. För
att underlätta dylika skrifters spridning inrättades i Boston »The Christian
Book and Pamphlet Society», hvarjemte den unitariska associationen för egen
del egnade sig åt förlagsverksamhet efter storartad måttstock. Under de för-
sta tio åren af sin tillvaro utgaf föreningen öfver etthundra traktater; femton
år derefter hade deras antal stigit till trehundra. Gemensam för denna massa
ströskrifter är den tankegång, som möter oss i den näst äldsta af dem alla:
Outlines of the Testimony of Scripture against the Trinity, en afhandling af
Henry Ware J:r, utgifven 1827. »Hvarföre antaga vi ej treenighetsläran?»
frågas på skriftens första sida. Författarens svar lyder så: »emedan denna
lära icke förekommer i bibeln. Detta är vårt skäl. Alltså icke emedan läran
är ett »mysterium», något som vi ej äro i stånd att till fullo förstå eller för-
klara. Hos många andra må denna omständighet lägga hinder i vägen för
hennes antagande; hvad oss beträffar skulle vi, derest vi funnit att i fråga va-
rande lära obestridligen är grundad i den heliga skrift, ingalunda tvekat att
bekänna oss till henne, lika litet som vi rygga tillbaka för att tro på de dödas
uppståndelse eller på att Gud vet all ting i förväg, men att menniskan det
oaktadt eger fri vilja. Vi begära allenast bevis för att en sådan lära meddelas
i bibeln. Vi hafva letat efter ett sådant bevis, men icke funait något. Vi
finna, att Gud framställes i bibeln såsom en, men aldrig som tre, hvarken som
tre »personer», eller som tre »tillvarelseformer»p, eller som tre »väsensåtskilna-
der», eller som tre hvad som helst för något annat. Derföre kunna vi icke
antaga denna lära.» — Att ortodoxiens gudsidé utgör en förvridning af bibelns;
att deremot full öfverensstimmelse råder mellan urkristendomens och unitaris-
mens åskådningssätt — dessa äro de grundtankar, i hvilka den unitariska tros-
bekännelsen tagit fast form och bibehållits oförändrad ända in i våra dagar.
»Unitarismen» skrifver George E. Ellis i The American Cyclopedia, »är den
allmänna benämningen på de åsigter rörande treenighetsläran, som göra allvar
af tron på Guds absoluta enhet. Denna begreppsbestämning innebär, att uni-
tarieroa förneka Kristi gudom och hans jemlikhet med Gud Fader, men icke
hans gudomlighet eller upphöjda egenskaper i öfrigt, för så vidt dessa låta sig
förenas med hans underordnade ställning i förhållande till Gud. — — — Uuni-
tarierna betyga, att deras tro helt enkelt är den åter upplifvade urkristna tron;
att Kristi och hans apostlars lära, sådan hon föreligger i nya testamentet, på
det noggrannaste öfverensstämmer med judendomens stränga monoteism; att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
