Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Nyare svensk landskapsbeskrifning. Af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE SVENSK LANDSKAPSBESKRIFNING. | 405
sande beskaffenhet. Till dessa arbeten sluter sig ett nytt, hvars första häfte
nyligen sett dagen. Uplands herregårdar, med text af hrr C. A. Klingspor
och B. Schlegel, komma att tecknas af hr J. Geissler och litografieras af hr
A. Nay. Planscherna äro här utförda i färgtryck, synas hållna i ett något
torrt manér, men äro på det hela omsorgsfulla. Som vanligt kommer det egent-
ligen arkitektoniska ej till sin fulla rätt, emedan utsigten behöfver större delen
af utrymmet, och bygnadernas enskildheter derigenom förtona i en allmän
dimma, der endast de gröfre dragen kunna göra sig gällande. Texten synes,
att döma af första häftet, blifva temligen knapphändig; åtminstone sluta vi
dertill, när vi jemföra hr Schlegels bok om Wik med den text, som här före
kommer öfver samma slott. Likväl bör äfven med ett begränsadt utrymme
mycket kunna meddelas; men då torde de nu intagna långa genealogiska och
biografiska redogörelserna öfver egarne böra betydligt afkortas- Eljest ir
fara värdt att upplysningarna om ställenas historia, bygnadssätt, inredning,
konstsamlingar och uppodling blifva allt för knapphändiga. Ställen sådana som
Sjö, Sko, Rydboholm, Örbyhus, Linnés Hammarby och många andra erbjuda
i det fallet högst betydande material, om det rätt tillgodogöres. Upland är
öfverhufvud ett bland de mest vanlottade landskap vi ega i fråga om topogra
fier, och det vore således önskvärdt om all omsorg kunde nedläggas på det här
omtalade arbetet, för att i någon mån fylla bristen.
Äfven en annan art af landskapsbeskrifning, den antiqvariska, har under
senare tider haft att glädja sig åt mycken omtyckthet; det är hufvudsakligen
vår officiela myndighet i fråga om fornforskning som, i täflan med våra ej få
fornminnesföreningar, tagit saken om hand. Emellertid kan man ej undgå att
finna det bemödandena i denna riktning varit för mycket splittrade både med
afseende på omfång och plan. I all synnerhet gäller detta fornminnesförenin-
garnas tidskrifter, hvilka naturligen äro beroende af inkommande afhandlingar
och bidrag och derför ej gerna kunna ega någon egentligt systematisk plan.
Ett berömvärdt undantag härifrån bildar Uplands fornminnesförening; hvars tid-
skrift (1—5, 1871—76), utgifven af hr C. A. Klingspor, innehåller en god
del af en antiqvarisk sockenbeskrifning öfver landskapet, särskildt dess för-
historiska minnen. Äfven kyrkornas fornminnen äro behörigen uppmärksam-
made. Ett rikt, men icke systematiseradt material bjuder ock den tidskrift
som föreningen för Skånes fornminnen och historia (nu, sedan Hallands forn-
minnesförening ingått i densamma, omdanad till »De skånska landskapens histo-
riska och arkeologiska föreningd) sedan 1869 i tio häften utgifvit. Den är
väsentligen af historiskt innehåll och berör särdeles öfvergångstiden från dan-
ska till svenska herraväldet, men äfven nyare händelser t. ex. tilldragelserna i
Kristianstad 1772 m. m. Den första fornminnesförening som började literär
verksamhet var Nerikes, hvilken 1861, 63 utgaf redogörelser för sin verksam-
het och lät dessa åtföljas af ett par afhandlingar af hr Hofberg, bland hvilka
den senare var en antiqvarisk skildring af Edsbergs socken. Redan förut hade
den för våra fornminnen nitiske frih. G. Djurklou offentliggjort ett häfte an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
