Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde och tionde häftet - Om de klassiska studierna i Sverige under de tvenne senaste årtiondena. Af J. E. Centervall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 «FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. NIONDE OCH TIONDE HÄFT.
Undantager man några tidskriftsartiklar, bland hvilka jag särskildt skulle vilja
framhålla Törnebladhs Om den Catilinariska sammansvärjningen i Rom, som
förekommer i Ur folkens häfder 1876, samt några få andra populära skildrin-
gar, såsom samme författares goda framställning af den romerska fristaten i
Illustrerad Verldshistoria, Bellinders mindre lyckliga bearbetning af hellenernas
häfder i samma arbete m. fl., har ej ens de mest folkliga af ’den klas-
siska vetenskapens grenar, historien och fornkunskapen, kunnat locka våra filo-
loger. Redaktörerna af den förtjenstfulla serien Ur vår tids forskning hafva vis-
serligen å de första häftenas omslag utlofvat en skrift om Pompeji, men detta
löfte tyckes nu vara återtaget. I hvilket annat land skulle ett sådant företag
kunna lemna antiken alldeles obeaktad och obehandlad? Hvad vi för öfrigt från
vår period ega af populära arbeten i den afhandlade vetenskapen, inskränker
sig hufvudsakligen till ofvan nämda öfversättningar från gamla författare af
Alexandersson, Dalsjö och andra, Bromans förut omförmälda literaturhistoria och
Dahlbäcks äfvenså förut omtalade Sokrates, C. V. Linders enligt kännares om-
döme väl lyckade uppsats om den grekiska teatern samt slutligen Viktor Ryd-
bergs »Romerske kejsare», »Sägner om Petrus och Paulus» och »Den meliska
Afrodite», skrifter, som, ehuru de endast angifva sig som konsthistoriska stu-
dier, beröra både häfdateckningens och fornkunskapens råmärken.
Då dessa sist nämda arbeten äro det både i uppfattningens skärpa och
formens helgjutenhet mest fulländade, som vår literatur eger inom det forsk-
ningsområde, som nu behandlas, må det vara tillåtet att egna dem en något
utförligare granskning, än hvad fallet varit med de öfriga. Må läsaren vid
den granskningen besinna, att »man ej förnekar mästerskapet, derför att man
finner att klandra hos mästaren.»
Viktor Rydberg är en sällsynt företeelse i detta tidehvarf, som gjort ar-
betets fördelning till sin lösen. Lika hemma i semitisk genealogi, i klassiska
språk, historia och fornkunskap, i gammalnordisk och i modern literatur, i skalde-
konst och filosofi har han lyckats att i allt detta vetande bringa en samklang
och en öfversigtlighet, som aldrig låta hans glänsande inbillningskraft sakna ämnen
för behandling. Och hvad han behandlar, tager lif och färg och höljer sin
gestalt med en spräklig omklädnad så skinande, så smidig och så behagfullt an-
ordnad, att vårt land knappast skådat dess like. Det må vara prosans hvar-
dagstunika eller skaldespråkets högtids-toga, som hans tanke påtager, den bäres
med samma smidiga lätthet och sitter som vore den gjuten. Ser man närmare
efter, skall man nog finna hvilken konst och hvilken eftertanke det kostat att
få denna fina och marmorglänsande klädebonad att falla i sina rätta veck, äf-
ven de som synas som mest sjelfsvåldiga, ja man skulle någon gång önska, att
den finge fladdra litet friare. Måhända äro dock sådava önskningar alstrade
af sinnets vana vid den moderna formförvildningen och af vår bristande tukt i
den klassiska, fint beräknande stränghetens skola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
